I denna podd pratar jag om vad som händer när politiska budskap inte bemöts med argument – utan med arbetsvägran, vandalism och rädsla för vad någon kanske kan tänkas göra.
Sverigedemokraternas valkampanj har på kort tid gett oss två talande exempel. I Skaraborg vägrade ett tjugotal busschaufförer att köra bussar med reklam om återvandringsbidrag. Västtrafik valde då att plocka ner reklamen och hänvisade bland annat till risken för skadegörelse. På Stockholms central plockades samtidigt delar av SD:s kampanj bort efter att Jernhusen reagerat på budskapet att den som begår brott, lever på bidrag, inte lär sig svenska eller missköter sig inte är välkommen i SD:s Sverige.
För mig är den verkligt intressanta frågan större än Sverigedemokraterna. Vad händer när den som är beredd att protestera mest högljutt, arbetsvägra eller vandalisera också kan få ett politiskt budskap bortplockat? Vilka incitament skapar man när rädsla för skadegörelse blir ett argument för att ge efter?
Och framför allt: gäller samma principer oavsett vem som står bakom budskapet?
Jag pratar också om mediernas roll, om skillnaden mellan censur i strikt mening och det som faktiskt sker – och om varför jag tror att det här är en betydligt farligare utveckling än några valaffischer på en buss eller en dörr på Centralstationen.
För till slut handlar det om en mycket enkel fråga: Vem bestämmer vilka politiska budskap som får synas – den som har rätt att uttrycka dem, eller den som är beredd att ställa till mest problem?
Om du uppskattar podden så hoppas jag att du stöttar.
⟹ Du kan enkelt stödja mig genom att ta en betald prenumeration. 👌
⟹ Skicka gärna en gåva via Swish till 0762475672. (Skriv “gåva”). 👍
⟹ Hjälp gärna till genom att dela podden vidare! 🫶
Jag tackar på förhand!
