Blodsminnet visar sig vara på riktigt

Vetenskapen håller på att komma ikapp kunskapen. Och med det blir livet ännu mer allvarligt, men också mer viktigt och magiskt.

I en text här om sistens citerade jag den norska författaren Henrik Wergeland som skrev: “Glöm ej, du är stoft! Glöm ej, du är mer än stoft!” De orden har stannat kvar hos mig. De hemsöker mig eftersom de inom sig fångar de grundläggande existensiella frågorna de flesta av oss har inom oss.

---

🎧 Som prenumerant kan du lyssna på denna artikel. Spelare finns längst ned.

---

Jag har nog alltid tänkt att vi människor är mer än bara det fysiska. Under en kort period försökte jag vara kreativist, men det gick inte alls. Materialism är dödens tråkigt. Så jag förlikade mig med att det finns en monad, en inre essens som är det egentliga jag. Men inte bara jag utan också mina förfäder. Detta har ansetts vara något mystiker funderat kring och somliga hoppas på, medan rationella människor med vetenskapen som gud tänker sig ha sett igenom det och avfärdat det som fåfängt hopp.

Men nu börjar vetenskapen komma ikapp den traditionella kunskapen.

I tidningen The Guardian läser jag:

“Forskare som arbetar inom det framväxande området epigenetik har upptäckt den mekanism som gör att levd erfarenhet och förvärvad kunskap kan föras vidare inom en generation, genom att ändra formen på en viss gen. Det innebär att en individs livserfarenhet inte dör med honom eller henne utan lever vidare i genetisk form.”

Det vet man alltså.

Och i studier på möss har man kunnat se hur man kunnat förmå barnbarn att ärva associationer av obehag kopplat till körsbär, som dess farfar utsattes för. Häpnadsväckande!

Dessa idéer liknar Carl Jungs tankar om det kollektiva omedvetna och helt plötsligt är det lätt att förstå varför blodet alltid setts som heligt. Blodet bär mer inom sig än bara röda och vita blodkroppar, blodplättar och plasma. Där finns minnen, avtryck från våra förfäder.

Detta är oerhört. Livet blev med ens allvarligare, men också härligare. Det blev också ännu enklare att förstå varför vi genom årtusendena uppmanats av tradition och religion och filosofi att hålla blodet rent.

Exempelvis i 5 Mos 23:2-3 står det:

“Den som är född i äktenskapsbrott får inte komma in i HERRENS församling. Inte ens hans efterkommande i tionde led får komma in i HERRENS församling.”

Ordet äktenskapsbrott är mamzer vilket betyder “en bastard”, en rasblandad. Forna tiders kunskap var tydlig med att rasblandning inte var bra och förbjöd det. Blodet var viktigt eftersom det bär på bilder, minnen, ja själsgenskaper – det finns kraft i blodet. När blod blandas över rasgränser så sker en förvirring av essenserna.

Men denna försiktighet gäller ju inte bara mellan raser utan därtill också mellan släkter och människor. Kort sagt bör man tänka både en och två gånger när det är dags för fördjupad relation, barn och familj. Jag har en del erfarenhet som jag delar med mig av i artiklarna Åtta punkter att förhålla dig till om du menar allvar med din svenska strävan och Mamma, pappa, barn är ingen lek.

Henrik Wergeland hade verkligen rätt “Glöm ej, du är mer än stoft!”