När jag var liten lärde jag mig att det viktiga är en människas insida. Att man inte ska döma boken efter omslaget. Sedan blev jag äldre och insåg att ingen verkade tänka så. Det var en fin dröm, men bara det, en dröm.
Jag lärde mig istället att det är det yttre som verkar vara avgörande, det yttre och vad du hade i plånboken. Och det finns en logik i det. Det säger något om individens karaktär, åtminstone i en strikt materiell värld.
