Mamma, pappa, barn är ingen lek

Krångla inte och oroa dig inte för mycket, men förstå hur stort det är och allt som kommer krävas av dig. Blir du skrämd av min text, då ska du vänta. Om inte: Du är redo.

Photo by Michal Bar Haim on Unsplash

🎧 Som prenumerant kan du lyssna på denna artikel. Spelare finns längst ned.

---

Som med allt annat som verkligen är viktigt, brukar jag göra mitt bästa för att avskräcka folk från det. Eftersom det är viktigt, ska det inte ske i en handvändning. Det är som om någon vill flytta till Älgarås för att vara delaktig i arbetet med Det fria Sverige. Jag gör vad jag kan för att få det att verka besvärligt. Bara de som är motiverade vill jag ha här.

Detsamma gäller när det kommer till barn. Bara de som är motiverade, och därmed förstår omfattningen av vad de faktiskt gör, bör skaffa barn. Det började, som det ofta gör, med ett samtal med en väninna. När allt var sagt och gjort tänkte jag vidare på allt vi hade pratat om, och så här är det:

Att få barn och bilda familj är den enskilt största händelsen i ditt liv. Två andra händelser matchar detta, tror jag: den dagen du föds och den dagen du dör. Endast dessa två är lika livsomvälvande som när du blir ansvarig för ett nytt liv. Ett ansvar du kommer ha under resten av ditt liv (ja, man känner ansvar oavsett hur gamla barnen blir).

Allt som är ditt liv just nu, när du inte har barn, kommer att förändras. Ingenting av det du värderar så högt kommer du kunna behålla som det är. Nattsömn, fritidsintressen, saker på sin plats hemma, med mera, kommer få stå tillbaka.

Röker du? Snusar du? Dricker du? Det finns bara en ansvarsfull sak att göra då: Sluta. Och det gäller både far och mor. Framöver, när dammet har lagt sig, så visst, ett glas vin kanske? Men inte båda samtidigt, för om något händer måste en av er vara alert.

Ah, härliga dagar på stranden. Ja, men en av er måste hela tiden ha ögonen på den lilla. Ja, hela tiden. Var två, för ni kommer behöva byta av varandra. Jag har suttit ändlösa timmar och vakat när den lilla har varit sjuk. Man finns där hela tiden, allt annat är oviktigt.

Allt i ditt liv ska och måste fokusera kring en sak: Familjen. Barnet fokuserar på sig självt, modern på barnen, och fadern på dem båda. Som man är du tjänare under de första åren. Och beskyddare. Du blir viktigare när barnet blir äldre, tro mig.

Låter det avskräckande? Då bör du inte skaffa barn. Skaffa istället ett husdjur som inte kräver så mycket omvårdnad. När du skaffar barn är det folkets framtid du håller i din famn. Att bilda familj innebär fullt fokus på just den. På den och det som gör den stark.

Du som är klok har redan insett att inget av det ovanstående är särskilt svårt. Det är det inte, om du kan släppa ditt egna jag och dina själviska behov. Kvinnor brukar klara detta galant. Under tiden de bär sitt barn sker så mycket förändring, och naturen ser till att de är redo att vara mödrar i samma ögonblick som barnet föds.

För män kan det vara lite knepigare, men med rätt inställning finns det ingen fara. Det handlar framför allt om att inse det jag skriver ovan och fråga sig själv om man är redo. Om svaret är nej, om man inte är beredd att släppa "allt" för sin kvinna och barn, då bör man inte försöka sig på det.

Tro mig, jag har själv misslyckats i den här frågan och inget smärtar mig mer än det. Jag talar av egen erfarenhet. Så tro på vad jag säger. Men bröder, det är till er jag vänder mig, det är värt det. Det är värt varenda minut.

Barn är verkligen en gåva från Allfadern. Livsfrukten är en lön.

Både män och kvinnor hedras av arbete för folket och nationen. Men kvinnan blir gudomlig när hon bär livet inom sig. Din kvinna upphöjs till en modersgudinna när hon bär ert barn. Detta måste du förstå.

Photo by Josh Bean on Unsplash

Är du fortfarande skrämd? Då ska du vänta ett tag till. Det gör inget. Att skaffa barn är inget som bör tvingas fram eller hastas fram. Det blir sällan bra om man gör det. Börja med att läsa artikeln Åtta punkter att förhålla dig till om du menar allvar med din svenska strävan och se till att du har gjort det nödvändiga grundarbetet. Har du det, kommer du känna att du kan åsidosätta allt för henne och er gemensamma framtid.

Som man och far vill jag avsluta med att säga att det tog mig många år att komma dit jag är idag, där bara tanken på barn gör mig glad. Jag skulle verkligen vilja bli far igen. Nu har jag erfarenheten, nu är jag redo. Det tog 46 år för mig att känna denna trygghet, att veta och vilja. Kanske är det för sent för mig. Karma, som det heter. Det man sår får man skörda. Om så är fallet, vill jag åtminstone bidra genom att hjälpa andra att förstå hur svårt och krävande det är att vara förälder ... men också hur enkelt och absolut underbart det kan vara samtidigt.