Tankar vid härden – femte brevet

När det är sisådär med fokuset, då är det bara att köra på.

Kära läsare,

Du är inte ensam. Jag hoppas att du förstår det. Även om det ibland kan kännas så i vardagen. Jag har fördelen att de flesta i bygden, både i byn där jag bor och i centralorten, vet vem jag är. Det gör att den som vill kan hoppa över en massa steg och gå rakt på sak – både den som vill väl och den som vill illa, även om jag hittills inte träffat på någon av den sistnämnda sorten. Vilket är tur för den.

Däremot har jag mött många av de förstnämnda, och i alla möjliga och omöjliga situationer. Senast idag, både en och två gånger, utvecklades ett samtal om något alldagligt till frågor och funderingar om vår tid som är så ur led. Många sätter sin tillit till mig och hoppas att vi i DFS ska kunna vara behjälpliga på olika sätt. I den mån det är görligt, är vi det – för deras och vår egen skull. Att kunna hjälpa till men vägra, det gör bara en niding. Därför vet jag att du inte är ensam. Vänner till mig, som jag motiverat att våga säga lite mer vad de tycker, har märkt att 1) det alltid finns en eller annan i omgivningen som helt håller med, 2) fler som är ärligt nyfikna, 3) få som blir direkt fientliga och att 4) de inte är ensamma. Det stärker moralen.

Du är inte ensam. Du måste ta det till dig. Lita på mig. Det vet du att du kan. Och du, varför inte söka av omgivningen lite. Var och varannan röstar på SD idag, så nog kan du hitta folk som är dig mer lika om du bara öppnar munnen och säger lite mer om vad du tycker och tänker.

Länge nog har du suttit i tystnad … jag löser dig från förbannelsen! Jag förjagar rädslan och oron. Du är inte ensam. Vägen framåt är alltid densamma: Att säga vad man tycker. Det gör gott för själen. Jag sa det till en jag pratade med idag. Hans liv är radikalt annorlunda från mitt, mer ”vardagligt”, som han sa. Och han uppskattade det inte. Jag påpekade att jag är välsignad eftersom jag, likt en helig dåre, säger sådant man inte skulle säga. Varför? Jag vet inte. Jag bryr mig inte om konsekvenserna. Då blir man fri på ett sätt som är svårt att förklara. Jag bryr mig helt sonika inte om konsekvenserna eftersom det är viktigare – för mig – att säga det som behöver sägas oavsett kostnaden. På gott och ont.

---

⟹ Du kan enkelt stödja genom att ta en betald prenumeration. 👌

⟹ Skicka gärna en gåva via Swish till 0762475672. (Skriv “gåva”). 👍

⟹ Hjälp gärna till genom att dela texterna vidare! 🫶

---

Något riktigt roligt damp ner från tryckeriet här om dagen. Min senaste bok (eller låt oss kalla det stridsskrift), Sista chansen svenskar, var det. Jag tror att den är viktig, eller rättare sagt: Den kan vara viktig om vi får ut den ordentligt. Det är ingen omfattande bok; tvärtom, den är knappa 80 sidor och väldigt rakt på sak. Här är innehållsförteckningen:

DEL I: BAKGRUND

1. Här står vi nu

2. Medmänsklighet – till vilket pris?

3. En vapenlös invasion

4. Islamiseringens mörka konsekvenser

DEL II: ENDA VÄGEN FRAMÅT

1. Nu är det allvar

2. Segregera

3. Internera

4. Deportera

5. Repatriera

6. Assimilera

Slutord
Appendix: Det fria Sveriges vision

Den är ett lackmustest, enligt mig. Idag tävlar Tidöpartierna och till och med sossarna om att lova hårdare tag och reglerad invandring. Men räcker det? Är de värda vårt stöd? Jag tycker inte det, och jag kan motivera varför. I denna skrift gör jag det och förklarar vad ett parti eller en organisation måste uppfylla för målbild om vi ska acceptera den som en del av vår svenska strävan.

Det är därför den är så viktig – så att vi inte går vilse i tider av huggsexa om svenskvänligas röster och stöd.

Tanken var att jag skulle presentera boken för er här och erbjuda den till er (jag skrev lite om den i förra brevet). Men tyvärr är den redan slutsåld. De första 100 exemplaren försvann på ett dygn. Det är så klart glädjande, och snart ska en ny tryckning beställas. Som sagt, du är inte ensam.

Här om sistens blev jag och Jonas också färdiga med inspelningen till avsnittet om döden till Myt och mystik. Han sitter med efterarbetet i detta nu och tycker själv att det blir det bästa avsnittet hittills. Det lovar gott, eftersom varje avsnitt varit bättre än det tidigare.

På inspelning av Myt och mystik om döden.

Men ska jag vara ärlig, känner jag fortfarande att det är för mycket bröd och för lite smör. Uttänjt och tunt utbrett. Det är inte så att jag inte orkar med. Saker har återigen tagit vändningar i mitt liv, och från att jag tillbringade mycket tid med personliga samtal som gav mig väldigt mycket, har dessa blivit kortare och sker med allt längre mellanrum. Men inget i livet är statiskt, och ibland känns det som att människor som blir viktiga för mig bara passerar förbi. De kommer in, tillbringar en stund i mitt sällskap, vinner något eller någon, och sedan går de vidare. Det har hänt många gånger tidigare, så jag är väl van. Men det gör det inte roligt bara för det.

Men egot förstör vackra relationer, och till syvende och sist: Det är som det är.

Som du kanske noterat, har det dykt upp en ny kategori här på sidan. Poesi vid härden, närmare bestämt. Min diktbok kommer att komma ut vad det lider, men tills dess har jag kommit fram till att det enda andra värdiga sättet att dela med mig av min blottade själ är via denna hemsida, och bara till dem som är mest intresserade och därmed prenumererar. Jag kommer att fylla på med dikter och annan poesi med jämna mellanrum, och kom ihåg att orden blir dina så fort du läser dem.

Man måste våga. Man måste sticka ut hakan. Man måste klara av att dela med sig om man tror att det kan hjälpa andra. Jag skrev följande i en text här på sidan:

”Skalden ropar ut det som vi annars håller tillbaka. Det är hans eller hennes uppgift och öde. I många fall går det inte så bra för dem personligen, vilket är orsaken till att de kan ge oss det de gör. De lever för intensivt, känner för mycket och tänker ännu mer. Hjärtats smärta är deras drivkraft. Ingen vettig människa väljer det livet. Men om det livet valt dig får du göra ditt bästa för att hantera det. Du har inget annat val. Och kom ihåg, du är behövd.”

Jag skrev väl om mig själv … till mig själv. Jag är välsignad. Men jag är ibland också lätt förvirrad. Vilken är min uppgift? Vad ska jag fokusera på? Ska jag fokusera på något specifikt ens eller ska jag bara fortsätta som nu? Det känns alltid som att det är något jag borde göra eller säga som jag missar.

Några meningar har i alla fall fastnat i mitt sinne. Jag tror att mycket kommer att kretsa kring detta framöver: Den kreativa revolutionen och den moraliska staten. Två företeelser som jag avser att utforska.

Till nästa gång!

Kärlek, renhet och radikal nattvard