Om Venezuela och våldets rätt som världsprincip

Som praktisk politik måste vi nog lämna principen om de små staternas rätt till suveränitet på avbytarbänken.

Härden har blivit en plats där inget längre låter sig ordnas. Tankar kommer i skärvor snarare än i rader, i rörelser snarare än i resonemang. I stället för att tvinga fram en form låter jag dem ligga öppna. Sammelsurium är just detta: anteckningar, infall, fragment och förbindelser som inte alltid vet vart de är på väg. Ibland färdiga. Ibland inte. Alltid ärliga dock. Och just därför värt att dela.

Jag tänker …

Visst fanns det sekulära orsaker till korstågen, jämte de uppenbart religiösa. Islams aggressiva expansion är viktig att ha koll på. Om den tillhör de religiösa eller sekulära orsakerna låter jag vara osagt. Men vi måste inse att världen är väldigt praktisk, och krig kan lösa många inhemska bekymmer en stat har.

Då, när Europas befolkning ökade snabbt och vi fick ett överskott av unga män (framför allt män utan egen mark att bruka, eftersom idén om att den äldsta sonen ärver allt slog igenom), var ett krig långt bort till stor gagn för makten. Våldet som dylika män alltid kommer utöva fördes istället på export, och det fanns möjligheter till eget land, titlar och socialt avancemang i Levanten.

Det var ju heller inte dumt med kontroll över handelsvägar, och Venedig, Genua och Pisa såg till att sko sig rejält. Europeiska kungar kunde också stärka sin egen makt visavi lokala adelsmän och expandera utan att angripa grannar.

Kort sagt var korstågen religiöst motiverade, men de möjliggjordes, förstärktes och i många fall drevs fram av demografiska, ekonomiska, sociala och maktpolitiska realiteter. Detta gör dem inte mer eller mindre nödvändiga än om det bara hade handlat om att befria Jerusalem på grund av Deus vult.

Med ovan (ärligt talat inte så avancerade) insikt i åtanke förvånas jag inte av att vakna upp till attacker i Caracas, och att amerikanska specialstyrkor ska ha tagit president Nicolás Maduro i förvar. Venezuela har världens största oljereserv, och du som läst din Spengler vet att det är dylika resurser det mesta handlar om. Men inte bara.

Att USA vill ha en regim som är vänligt inställd till deras intressen är självklart. Att man vill komma åt knarksmugglingen spelar in. Det finns mycket annat också, så klart. Kommer de att lyckas? Det är omöjligt att veta just nu. Det hela är bara några timmar gammalt.

Jag är i grunden för att stormakter ska ge tusan i att lägga sig i andra länders interna angelägenheter. Det är en princip, men den finns mest i tankens periferi numera. Lite som en kvarleva. Låt mig återkomma till det. För jag skulle ljuga om jag sa att jag var upprörd över att man plockat Maduro. Han är (var?) en socialistisk diktator och sådana ser jag som fiender till mänskligheten. Insikten om hans styre gör att jag kan förstå varför många exilvenezuelaner gläds och hoppas i detta nu.

Att Maduro och hans regim därtill är vänner till Ryssland gör mig inte vänligare inställd till dem.

Det som sker visar att världen är som den alltid har varit, och eventuella fridsammare perioder är undantagen som bekräftar den regeln. Därför är min tidigare redovisade princip en princip jag brottas med.

Det är nog i grund och botten en princip som etablerats eftersom jag är svensk. Det var länge sedan Sverige och svenskarna var en stormakt. Vi har därtill varit alliansfria och neutrala, vägrat välja sida. Vi har trott vi kan hålla oss utanför. Vi har försökt hävda oss som en moralisk stormakt i en värld där moral är underordnad stormakternas vilja.

Jag minns inte vilken liberal minister det var, men han sa i alla fall att “Sveriges utrikespolitik bestod i att inte ha någon utrikespolitik”. Det har ju inte heller hjälpt att EU under lång tid behandlat geopolitiken som en kombination av elevråd och parterapi.

Som vanligt behöver vi inte tycka om det, men …

Might was right when Caesar bled
Upon the stones of rome,
Might was right when Genghis led
His hordes over danube’s foam,
And might was right when German troops
Poured down through paris way,
It’s the gospel of the ancient world
And the logic of today.

Om vi accepterar – vilket vi måste – att världen styrs av denna brutala naturlag, så förpliktigar det. Framför allt för en sådan som jag, som gärna vill vara både romantisk idealist och bärare av en princip om suveränitet och respekt mellan nationer – vilka båda är utopier och den senare egentligen aldrig har funnits på riktigt.

Här har våra “ledare” gått vilse för länge sedan.

I grunden måste man nämligen vara förberedd på krig. Den som vill ha fred och lugn måste äga en kapacitet för krig som avskräcker blotta tanken på att utmana dem. Det ska inte bara kosta att sända in trupper i landet – fienden måste också veta att det finns kapacitet att åsamka enorm skada på hemmaplan, om så krävs.

Makt handlar i grunden om våldskapacitet. Ju mer sådant du har, desto enklare blir diplomatin. Över tid kan man komma väldigt nära sina grannar med hjälp av handel, annat utbyte och en yttre gemensam motståndare. Men grunden förändras inte, och ingen suverän nation har råd att försaka detta.

Därtill måste man finna allierade som mer eller mindre delar ens egen grundläggande inställning. Denna grupp sluter sig samman och blir en (av flera) maktspelare. Så var det när de fria germanska stammarna slöt sig samman under en hövding för att stå emot Rom, och så ser det ut i dag när vi måste slänga alliansfriheten på soptippen – för ensam är inte stark.

Frågan som återstår är: Vilken sida, vilken allians, är bäst?

För den svenska oppositionen finns därför inte alternativet att inte bry sig om omvärlden. Jag får erkänna att jag själv har argumenterat för att vi ska strunta i vad som händer “där ute”, och till viss del fortsätter jag att hävda det. Det är en balansgång. För de allra flesta är det självfallet mycket bättre att ägna tid och resurser åt att få sitt lokalsamhälle att fungera bättre, än att tillbringa ändlösa timmar på Youtube och X, övertygade om att de därmed får en kunskapsgrund för en giltig omvärldsanalys.

Men eftersom Sverige och svenskarna också påverkas av – exempelvis hur kriget i Ukraina slutar – måste vår svenska strävan så klart också ha en “utrikespolitik”. Vad gäller Ryssland och Ukraina är det enkelt: För oss är det betydligt bättre att Ryssland hålls stången än inte. Vad gäller Mellanöstern är det en fördel för oss om regionen är stabil snarare än instabil. Tittar vi på Venezuela håller jag med Dan Eriksson, som skriver på X:

"Ur migrationssynpunkt är ett mer välmående och fritt Venezuela egentligen det bästa tänkbara utfallet. Det är misär, diktatur och osäkerhet som drivit ut närmare en fjärdedel av befolkningen – inte välstånd."

Ibland kommer vår oppositions intressen att sammanfalla med andras, som vi i grunden är oense med – och det är där som statskonsten kommer in i bilden. En konst som få är lämpade att utöva. Något absolut självbestämmande för en nation, ett folk, en stam eller en familj finns inte – och har inte funnits sedan vi en gång för länge sedan bestämde oss för att organisera oss i grupper. Att sluta sig samman innebär att ge upp en del självbestämmande.

Och där återvänder vi till insikten om att det inte är samarbeten som är fel, inte allianser, eller ens att de kan komma att kosta en hel del om det vill sig illa. De är inte ens fel om de sluts med andra som kanske skiljer sig från oss på vissa fundamentala plan. Problemet är vilka ledare vi har, och hur de lyckas hävda våra intressen när vi ansluter oss till ett eller flera nödvändiga militära eller ekonomiska samarbeten.

Vi måste alla vara mogna för de uppgifter vi åtar oss, oavsett vilka de är. Men särskilt viktigt gäller det politikern, som måste lämna utopierna därhän till förmån för pragmatism och de små segrarnas verklighet. Visionerna och de stora tankarna hör hemma i kulturkampen. En vacker dag kanske vi kommer tillbaka till en holistisk världsåskådning som kan fylka massorna, men det är en bit kvar.

Till nästa gång önskar jag dig allt gott,

---

Om du uppskattar att läsa mina texter och ta del av mina funderingar så hoppas jag att du stöttar – om du har möjlighet vill säga. Jag tackar på förhand!

⟹ Du kan enkelt stödja mig genom att ta en betald prenumeration. 👌

⟹ Skicka gärna en gåva via Swish till 0762475672. (Skriv “gåva”). 👍

⟹ Hjälp gärna till genom att dela texterna vidare! 🫶

---