Finns det kraft i musik?

Tre nya tonsättningar av nationalistiska dikter presenteras här.

Ja, frågan är enkel att svara på och läsaren får ursäkta att jag ställer den. Men ibland står det still när rubrik ska sättas och då blir det så. Den är inte ens relevant. Men nu har du kommit så här långt så irritationen av min rubrikgenväg hoppas jag redan har lagt sig. Om inte hoppas jag det som komma skall kommer väga upp och göra dig vänligt inställd till mig igen.

Som du noterade i senaste podden “Visor från härden” så arbetar jag med lite tonsättningar av dikter och texter. Både egna verk och andras, men bara sådant jag själv uppskattar och kan stå för.

I podden var visorna inte politiska alls utan handlade om mer känslomässiga spörsmål. Sådana är nog så viktiga men nu är jag på väg ur denna period, för denna gång. Jag är lite som de där konstnärerna som har sin blå eller röda period. Själv är det perioder av politik, predikan, kamp, tro, mystik eller romantik. Allt hör ihop, men fokus skiftar.

Just nu känner jag mig däremot kreativ och framförallt när det gäller att tonsätta dikter och andra texter. Så här nedan följer tre exempel varav två kan du också finna på min kanal på Youtube. Det tredje, som du inte finner där, är bara till dig som prenumererar på Härden.

Den står mig närmast eftersom den säger mycket om mig. Men jag förklarar mer nedan. Så låt mig presentera de två senaste tonsättningarna. Först ut ett eget verk som jag kallar “Den stora oredan”:

Texten följer här:

De svartaste rövarbanden, 
drar fram genom alla landen 
Inbjudna av höga damer och herrar,
fria bruka våld utan spärrar.
Kvinnor, barn, gamla, sjuka och svaga,
är vilka dessa bestar jaga.

Vi borde agerat för länge sedan.
Vi borde slagit tillbaka hårt.
Nu lever vi i den stora oredan.
Nu måste vi ta tillbaka det som är vårt.

Om det inte är nog för dig idag: 
vad är du för usling? En niding så svag!
Mot mörkaste natt, mot glömska du gå, 
när ska du friboren svensk, till sist förstå?

Det finns inga ursäkter för en hedersman, 
att göra som så många av vår stam,
som skämmer ut sig och böjer knä,
res dig istället opp, i denna storm finns inget lä.

Vi borde agerat för länge sedan.
Vi borde slagit tillbaka hårt.
Nu lever vi i den stora oredan.
Nu måste vi ta tillbaka det som är vårt.

Jag är väldigt nöjd med resultatet och hoppas att kombinationen av det allvarliga budskapet förpackat i lätt melankolisk musik och trevlig kvinnlig sång kommer nå djupare än man vanligt når i sin kommunikation.

Den andra sången jag vill bjuda på är en tonsättning av Fredik Nycanders “Allt för landet”. På Youtube läste jag i en kommentar till den att den var som en “vaggvisa”. Ett bra betyg. Varsågoda:

Och här texten:

Finns det i Sverige en väldig man,
som vågar slå näven i bordet,
så finns det folk som lyssnar på han,
dom väntar på det lösande ordet.

Kan Sverige en hövding åter få,
manlig som Karlar och Gustaver,
som samlar dom som spridda går,
vi svenskar följer vår hövdings spår.

Så länge människor på jorden bo,
mellan folken bli kamp av nöden,
att annat mena är en dåres tro,
den blindheten föder frihetsdöden.

Väl mött, du ende med en hjältes själ,
som knyter mellan dom skilda bandet,
som hänsynens hala orm slår ihjäl,
och tvingande ropar: Allt för landet.

---