Vit och stolt - då kommer hatet och hoten

De är alla livrädda för den kommande vreden.

Över 60 000 visningar fick en tweet jag i all hast hasplade ur mig i mars månad. Det var en sådan där som man inte tänker igenom eller för den delen reflekterar över mer än att den måste ut.

Antagligen hade jag sett någon av alla de hatfulla eller förminskande citat, klipp, texter osv. som finns, du vet, när någon berättar att vita människor är onda eller värdelösa, att det vore bäst om de nackades, att allt är deras fel med mera med mera. Ett uttryck för det "goda hatet" kan man säga, det hat som alla sociala medie-plattformar och massmedia både tillåter och uppmuntrar.

Dessa biter inte på mig, men kanske på andra. Därför vill jag med jämna mellanrum påminna mitt folk om vilka vi är och om vår fantastiska historia. Så, jag tweetade:

"Detta är Europa. Detta är vad som lever inom varje europé. 15 000 zulus stod mot 464 boermän 1838. När striden var över hade 3 000 zulus stupat och bara tre av boerna skadats (inga döda alls på den sidan). Ja, det är sant att zulufolket massakrerade vita med jämna mellanrum, alltid anfallande med numerären på sin sida. Men vid 'blood river' visade 'vi' vad vi är gjorda av. Glöm aldrig vilka vi är, vilka vi återigen kan vara."

Följande bild följde med som illustration.

Oj vad arga en del blev ska ni veta. Jag tvingas sällan utstå näthat och ännu mer sällan hot. Tänker att ingen orkar bry sig eller att det vet att jag är oförbätterlig. Inser också att jag tillhör en annan generation och lika lite som jag attraherar unga svenska nationalister med en mer aktivist ådra dyker jag upp hos ilskna vänsterextremister som går igång på näthat och näthot. Eller så kanske jag inte är tillräckligt provokativ.

Jag klev på en öm tå och fick smaka på näthat som vore jag Linnea Claeson, Alexandra Pascalidou och Annika Strandhäll på samma gång. Många pellejönsar varnade mig för min kommande död genom deras försorg. Underligt att varna innan man mördar. Andra postade bilden på mig där min tatuering på bröstet syns. Som om jag inte själv vet vad jag hade där (innan jag justerade den lite). Ännu fler tog sig tid att förklara hur ond, obehaglig, rasistisk, vidrig, tjock, dum, ointelligent och feg jag är. Och sist men inte minst, alla som ville berätta hur vidrig den vita rasen är, dålig på alla sätt tydligen och värd bara hat och förakt.

Nät-tuffingarna avlöste varandra och för mitt inre öga såg jag exemplar som alla var varianter av mannen (?) på bilden högst upp. Ett knippe sorgliga stackare kort sagt.