Vem har jag blivit och var det värt det?

En reflektion över ett halvt liv och resultatet av det. Ibland kan man säga det som behöver sägas med få ord.

Jag försvarar dem jag älskar och de personer som blivit en del av min familj med mitt liv om så krävs. Jag kommer aldrig svika dem. Jag kommer heller aldrig svika mitt folk eller mitt fädernesland, vare sig genom passivitet eller rädsla för hur jag må drabbas illa om jag står upp för det som verkligen betyder något.

---

🎧 För dig som prenumererar har jag läst in texten. Spelar finns längst ned.

---

Jag vet att det är så eftersom jag har pressats så långt man kan bli pressad, utan att kasta in handduken. Såklart har det haft sitt pris och det är min börda att bära och hantera, men jag skulle göra det igen eftersom jag är den jag är tack vare det liv jag hittills levt.

Vem är jag då?

Jag har växt upp och blivit den man som utan att blinka skulle ha försvarat mig själv när jag var ett barn och under åren jag växte upp till att bli man. Jag har blivit den man som hade funnits där på vägen för mig, som jag kunnat vända mig till och be om råd och hjälp … om livet, om vänskap, om kärlek och om att växa upp omgiven av främlingar som ansätter mig och en vuxenvärld som helt struntade i det pris jag behövde betala för deras samhällsprojekt.

Därför ångrar jag inget. Därför är priset värt att betala. Nu kan jag vara för andra det som saknades mig.

---

---