Varsågod: ett skaldestycke i fornnordisk anda

På Det fria Sveriges sommarfest här om sistens passade jag på att inleda mitt tal med ett skaldestycke jag författade till denna begivenhet. Här vill jag dela med mig av det.

Sammanbiten inför premiärläsningen.

Jag har diktat en del på senare tid. Det är väldigt roligt och därtill meditativt så jag lär fortsätta med det. Det är också väldigt privat ofta vilket gör att jag bara delar med mig till väldigt få personer. I alla fall till en början. Vem vet, kanske blir jag modigare med tiden.

Lite modig var jag i alla fall då jag skrev ett kväde specifikt till Det fria Sveriges sommarfest här om sistens. Jag ville inleda mitt tal med kraft och vad är då inte bättre än att dikta i fornnordisk anda. Våra gamla versmått är karga som människorna och hårda som urberget.

Jag följer inte versmåtten slaviskt, jag inspireras av dem men jag räknar inte stavelser till exempel. Jag är snarare ute efter rytm och kraft vid framförandet eller läsandet. Den ortodoxa kommer rasa. Varsågod. Ett helt rum av fria svenskar berördes när jag framförde den och det betyder något för mig. Det betyder att jag gjort vad jag skulle, uppnått det jag hoppades. Orden berörde.

Jag hoppas att du uppskattar den också, att du känner kraften som förmedlas. Vem vet, kanske blir det fler publiceringar framöver. Ett är säkert, jag kommer fortsätta skriva dem.