Inatt, 03:06:21, inträffar det ögonblick som Nationalencyklopedin skriver är “den tidpunkt då solen under sin årliga rörelse längs ekliptikan passerar himmelsekvatorn från söder mot norr”, närmare bestämd vårdagjämningen.
Dag och natt är inte exakt lika långa, det skedde något dygn tidigare, men det spelar ingen roll. Vetenskap i alla ära, låt oss för en stund tro och känna istället. Jag väljer det i alla fall. Denna dag speciellt.
Enligt traditionen är detta vårens första dag och i Bondesverige innebar det att tiderna nu blev bråda eftersom vårbruket satte igång. Idag var också en bra dag för att tyda naturens tecken och förstå vad som väntade framgent.
Det är en mystisk dag. Eller kväll och natt snarare. För mystikern är alla förändringar av årets cykler tillfällen till meditation, bön och förnyade löften. Det är en tid att kontemplera över Allfader-Guds kärlek och det uppdrag han givit oss, men också en tid att hälsa förfädernas andar som kommer oss nära.
Den tunna slöjan som skiljer livet från döden dras tillbaka denna natt och för den som frågar kan svar komma i märkliga drömmar och “tillfälligheter”.
Till er alla önskar jag en mystisk och magisk vårdagjämning.