Välfärdsstaten – en bekväm syndabock

Om folk inte kan hantera goda tider så är det inte de goda tiderna det är fel på.

Det har varit och är fortfarande populärt att skylla problemen vi har på välfärdsstaten. Jag erkänner mig skyldig, jag också, och självklart finns det bekymmer med den – särskilt i dess nuvarande form och med tanke på hur generösa ”våra” politiker är med den. Men ändå är detta bara ännu en bortförklaring som inte klarar en närmare granskning.

En meme som jag stöter på med jämna mellanrum återger en fras från G. Michael Hopfs bok Those Who Remain och lyder:

”Hårda tider skapar starka människor. Starka människor skapar goda tider. Goda tider skapar svaga människor. Och svaga människor skapar hårda tider.”

Beroende på avsändare översätts ”men” antingen med ”män” eller ”människor”. Jag föredrar ”människor” eftersom det också i civilisationsbyggande krävs två för att dansa. Jag vet att du nickar igenkännande, och visst verkar det hela logiskt utifrån den kunskap du har om tingens ordning. Men sanningen är att hela premissen är fel och dessutom dum, defaitistisk och en förlorarmentalitet om den omfamnas. Och vi har inte tid med sådant.

Cykliskt tänkande och dess begränsningar

Ett problem med tänket som sådant är att det utgår från en cyklisk idé om att de fyra stadierna upprepas om och om igen. Naturen är cyklisk, så det är inte långt borta att fastna i det. Spengler förespråkar det, och förkristna religioner har ofta den cykliska idén som fundament. Men det betyder inte att det cykliska alltid är det som gäller. Låt oss inte vara så simpla i tanken.

Men låt mig stanna vid en del av denna falska cykliska idé, nämligen att ”goda tider skapar svaga människor”. Det har nämligen direkt med idén om välfärdsstatens "ondska" att göra. När man tänker efter är det en bisarr idé. Sannningen är att goda tider borde skapa starka människor. När det är goda tider lever vi längre, vi är friskare och därmed fungerar våra huvuden bättre, så vi uppfinner och skapar konst och kultur. Goda tider ger fantastiska möjligheter för var och en av oss och blir vi inte starkare och bättre av goda tider ligger skulden någon annan stans än på tiderna.

Ansvar, möjligheter och missbruk

Kort sagt: Är det goda tider och det går åt skogen i alla fall – skyll inte på tiderna. Om jag ger dig en miljon och ditt liv blir ett elände, så är det inte pengarnas fel. Om du har god hälsa och använder den goda hälsan för att leva ett ohälsosamt liv (”hö-hö jag orkar festa till gryningen”), vilket leder till att du förstör kroppen – skyll inte på din goda hälsa som gjorde att du orkade förstöra för dig själv.

Pengar på bankkontot ger mer pengar på bankkontot om du investerar dem. En bra hälsa ökar dina chanser att leva hälsosamt, och ett välfärdssystem som ser till att det finns ett grundläggande samhällsskydd för var och en är ett samhälle som är empatiskt och gott. Det borde inte leda till ”svaga människor”, och det gör det inte.

Historiska och ideologiska rötter

Problemet är inte att vi organiserar oss i en större gemenskap för att hjälpas åt med samhällets sociala skyddsnät, försvar, polisväsende, sjukvård eller infrastruktur. Otto von Bismarcks socialförsäkringssystem från 1878 var inte av ondo, inte heller Rudolf Kjelléns socialt medvetna nationalism. Högermannen Kjelléns folkhem var en gemenskapsidé, och förstår vi inte detta kommer vi att kasta ut bebisen med badvattnet.

Välfärdsstaten bygger i grund och botten på ett politiskt förverkligande av Kristus sociala budskap (om vi lämnar frälsningsbudskapet därhän). Och detta sociala budskap går i grund och botten ut på att man ska ta hand om varandra. Han avvisar den starkes rätt att förtrycka den svage och baserar de mellanmänskliga relationerna på en högre moral och rättvisa. Detta är början på ett Europa som lämnar splittrande ätt- och stamkonflikter bakom sig till förmån för mer avancerade samhällsbyggen. När sedan reformationen sker blir vi nationalstater: En nationskyrka, en kung, ett folk. De länder som omfamnade reformationen kom sedan att präglas av Martin Luthers syn på arbete och plikt, vilket utan tvekan varit till gagn för dem och varför de idag är avancerade industrinationer.

Välfärdsmodeller och moderna utmaningar

Men åter till välfärden. Välfärdsstater är inte likadana, vilket är viktigt att förstå. Enligt den danske statsvetaren Gøsta Esping-Andersen finns det idag tre modeller: den liberala (USA), den konservativa (Tyskland) och den socialdemokratiska (Sverige). Jag skulle vilja lägga till en fjärde modell, den nationalistiska, vilken dock aldrig fått något större genomslag men praktiserades framförallt av det nationalsocialistiska Tyskland (dock utan att få något genomslag över tid).

Att skylla våra problem på välfärdsstaten av idag är precis lika fel som att använda den moderna Svenska kyrkan som definition av kristen tro. Gör man det så har man redan bestämt sig och finner sedan de "bevis" som passar. Förfarandet är motsatt det vetenskapliga och tyder på intellektuell ohederlighet eller att man rusat åstad … eller låg IQ, kanske självömkan? Oftast intellektuell lathet skulle jag tro.

Roten till problemet: brist på ledarskap

Välfärdsstaten är inte problemet. Bristen på ledarskap däremot. Bristen på ideologi däremot. Bristen på en moralisk kompass däremot. Bristen på folkgemenskap däremot.

Om våra ledare omfamnade en ideologi som var baserad på hög moral och såg till så att den bar upp och knöt samman folket så vore problemen lösta. Då skulle de goda tiderna ge bra människor möjligheten att bli ännu bättre. Javisst, en eller annan samhällsparasit skulle rumla runt, men det skulle inte spela någon roll. Vi skulle upprätthålla en anständighet för de svaga samtidigt som vanligt folk skulle leva enligt normer som byggde på annat än ateism, individualism och falsk altruism.

Problemet ligger i att vi inte har en nationell politik med en social idé som förhärskande ideologi. Vi har inte "en Gud, en kung, ett folk" utan ett liberaldemokratiskt mischmasch som i grunden är ett hopkok av de sämsta idéerna från de sämsta människorna.

Ett homogent folkhem med en väl utvecklad välfärd och en kompromisslös nationalistisk ideologi med kristen moral som grund måste vara vår vision. Och det är just avsaknaden av en kompromisslös nationalistisk ideologi som gjort det möjligt för liberalismens och ateismens gift att slå rot. Det ledde fram till mångkultur, efterkrigstidens Sverige med en kvävande och invasiv välfärdsstat och sedermera massinvandring och folkutbyte. Det är moderna antinationalistiska ideologier som förvridit folket, religionen och kommit att utnyttja välfärden som ett vapen mot vår folkliga överlevnad genom att beskatta oss för att betala för att bli utbytta av främlingar.

Samhällsmoral och framtida riktning

Välfärdsstaten ifrågasätts också utifrån idén om att den ser till så att de sämre delarna av befolkningen får det bättre på de bättre delarnas bekostnad. Men det finns ingen naturlag som säger att det måste vara så. Återigen, en stat som är kompromisslöst nationalistisk och finner sin grund i begrepp som heder och ära kommer inskärpa dylikt i befolkningen, varpå de kommer att söka uppfylla sin potential, inte ligga på latsidan. Den lutherska arbetsmoralen byggde det germanska väst och kan bygga upp det igen. Ett folk som omfamnar lathet, superi och hedonism kommer att vittra sönder, medan ett folk som arbetar, är måttfullt och moraliskt kommer att blomstra.

Detta är sant i det stora såväl som i det lilla. Och jag vill för egen del inte kravla runt i en dypöl bland människor som skyller ifrån sig och inte ser till att med egen kraft lyfta sig över pöbeln. Jag är besjälad av riddaridealet som säger att de starka ska beskydda de svaga – men inte de lata och asociala. Och det är den välfärdsstat jag vill se.

Fosterlandet blir
vad du gör det till,
blir så ljust och fagert
och rikt du vill.
Det är du som bebor det,
av din gärning beror det.
Fosterlandet blir
vad du tror och vill.

☩