Vägmärke tio på solkorsets väg

Om världen skaver. Om du alltid känner dig dränerad. Om du inte orkar mer. Då kanske du tagit ett första steg för att frigöra dig från systemherren som vill hålla dig i bojor.

Jag känner inte många människor på djupet. Jag tror inte att man kan det. Det finns en gräns för hur många bekanta man kan hålla rätt på och hur många personer man kan möta på en dag för att huvudet inte ska bli överbelastat. Så klart finns det också en övre gräns för hur många nära vänner man kan ha.

Av de personer jag anser mig känna på djupet är det för många som inte passar in i det liv de lever. Dagarna går, de gör det de ska och oftast med bravur. Men fortfarande är det så att deras genialitet, deras kreativitet och deras idealism inte tillåts få fullt och fritt utlopp.

De töms på energi. Som om något när sig av dem. Att vara en kugge i maskineriet, en bit i pusslet, är att sakta tömmas på livsgnista eftersom dessa vänner är för intelligenta för att kunna lura sig själva att det de gör är allt det har inom sig. De vet med sig att deras potential är vilande och bara kommer släppas fri, om de kliver av hamsterhjulet – något som är lättare sagt än gjort.

Men de är på väg. Och det sker med små steg till en början.

De sterila systemens bojor

Människor som bär på en inre glöd dräneras när deras vardag bara fylls av funktioner. Dessa olyckliga själar reduceras till kuggar i en apparat som aldrig kan ge dem det de innerst inne behöver. Det moderna livet är uppbyggt kring system och rutiner som premierar det som går att mäta, väga och kontrollera. Den som underkastar sig detta får på ytan trygghet, men under ytan sker en långsam förtorkning.

Rudolf Steiner talade om Ahriman, Djävulen inom Zoroastrismen, som vill binda människan till det kalla och materiella. Till logiska system utan liv. I vår tid ser vi dennes prägel överallt: i byråkratiernas stelhet, i skolans oförmåga att väcka själar till liv, i arbetsplatsernas mätande av allt som kan kvantifieras. Ahriman är inte en figur av kött och blod, utan en princip, en andlig makt som gör världen hård, rationell och själ-lös. När man lever för länge under hans inflytande stelnar det inre.

Det är därför människor som bär på kreativitet och idealism ofta känner sig tömda. Inte för att de saknar kraft, utan för att deras kraft binds och hindras. Att vara en kugge i maskineriet är att långsamt släcka ner sitt eget ljus.

Kliv av hjulet