Vägmärke sexton på solkorsets väg
När klarsynen övergår till svartsyn och blir ett fängelse man bygger åt sig själv.
Det finns ett sätt att se på världen som uppfattas som klarsynt. Man ser problemen. Man ser utvecklingen. Man ser sådant som andra undviker att tala om – inte minst det som rör vårt eget land, hur det förändras. Hur sådant som en gång var självklart inte längre är det.
Det är inget fel i att se detta. Tvärtom. Att blunda är alltid början på något sämre.
Men det finns ett steg till, och det är där det går snett. När iakttagelsen övergår i ett tillstånd. När man inte längre bara ser problemen, utan börjar leva i dem mentalt. När allt som händer fogas in i en redan färdig bild: att allt går åt ett håll, och att det inte finns något att göra åt det. Klarsyn blir till svartsyn.
Då har man lämnat verkligheten, trots att man tror motsatsen.
Den nedåtgående spiralen
Det som händer i det läget är i grunden enkelt. Tankarna börjar gå i cirklar. De leder inte framåt, utan bekräftar bara det man redan tänker. Man ser mer och mer av det negativa, och mindre av det som fortfarande fungerar eller går att påverka.
