Vägmärke nio på solkorsets väg

En andlig tidslinje som leder oss in i framtiden.

Människan följer den evolutionära processen. Anpassning sker fortlöpande i nuet och överförs till framtiden. Den är både fysisk och psykisk. Därför är den också andlig, eftersom det andliga är ett uttryck för psyket, som har sin hemvist i kroppen och i det mystiska intryck som kommer från den metafysiska verkligheten vi har svårt att sätta ord på. Alltså sker en evolution av det andliga jämte det fysiska och psykiska.

Men på samma sätt som kroppen och sinnet har en urgrund, finns det också en grund för det andliga. Det finns en "början", även om ordet inte fullt ut räcker för att förklara min tanke på ett tillfredsställande sätt.

Anhängare av religion kommer att se det jag här framför som hädiskt, eftersom religion i grund och botten är människans försök att kontrollera det andliga. Det kräver ordning, riter och en Sanning. Kristus konstaterar att "jag är sanningen, vägen och livet", och för den religiösa är det ett maxim. Dock tenderar trossatserna, som är denna "sanning", att presenteras och tolkas av människor som inte alltid har goda avsikter. Därav faran med organiserad religion. Eventuell fara innebär dock inte att den inte är nödvändig. En yttre skrud – den exoteriska tron – är nödvändig för folkflertalet, medan den esoteriska grunden bara intresserar ett fåtal.

Jag vänder mig till detta fåtal.

---

🎧 För dig som är prenumerant finns denna text inläst. Spelare finns längst ned.

---

Vår tro är som årsringar

Så låt mig försöka ge en överblick över hur vi hamnade där vi är – och försöka förklara hur jag menar att vi måste gå vidare. Detta är min käpphäst: hur det förkristna och det kristna måste förstås som årsringar i samma träd.

Jag har alltid känt att det är så, och jag har alltid varit lika trygg i våra gamla gudar som i den Ende Guden och hans son, min broder, Jesus Kristus. Därtill är jag trygg i de esoteriska mysterierna som har vandrat sida vid sida med den organiserade religionen. Jag är inte rädd för frimureriet, för rosenkorsarna eller nyandligheten, när de tar avstamp i vår ras själ. Faran hotar när rent ktoniska (materiella) krafter, som söker makt över själar, infiltrerar och påverkar.

Av frukterna lär vi känna vilka som är vilka – och bara för att något ser germanskt, hedniskt eller kristet ut betyder det inte att det är en representant för den själ som är vårt kollektiva rasmedvetande. Arketyperna går att missbruka för den som har kunskap om dem. Återigen: av frukterna känner vi dem.

Dagens kraftlösa religioner

I ett kort tal som Carl Jung höll – helt utan manus – i New York 1935, ger han med få ord och en otrolig klarhet en andlig-religiös tidslinje som är avgörande för att förstå solkorsets väg och därigenom vägen till den utvecklade trosgemenskap som vår ras är i behov av.

Såväl det "hedniska" som det "kristna" är kraftlösa som religioner i dag. Detta har inte att göra med den sanning de bär, utan med processen genom vilken de verkar inom människorna. Därför finns inget kätteri i de konstateranden som följer – bara intellektuell stringens och klarhet. (Hade det varit kätteri hade jag dock inte låtit mig hindras.)