Vägmärke fyra på solkorsets väg

Både Den och Det finns där ute. Var bara öppen och lär dig gestalta det.

Ett tecken på att du är på väg in i en depression är att du ofta tänker att du är deprimerad. Enligt somliga är det en varning från dig själv, medan andra hävdar att det är själva tanken som initierar depressionen. Jag har ingen aning, men jag finner det intressant eftersom jag vet att tanken – fantasin – är kraftfull och kanske till och med kan skapa i verkligheten.

På senare tid har tanken kommit till mig att det är dags att gå vidare med livet. Jag har ägnat mycket tid de senaste åren åt att blicka inåt, och även om jag inte är klar med mig själv (det blir man aldrig), så är jag färdig nog för att gå vidare på stigen, vandra mot nya mål. Jag har skrivit en del om kärlek, vänskap, makt och frihet, och det har varit ett sätt för mig att pröva tankar och förstå – på djupet förstå – mig själv. Det är inte roligt, men jag rekommenderar det. Den hårda sanningen är ju den att det mesta av allt elände vi drabbas av har vi dragit över oss själva genom att inte ta itu med skavande ärr eller öppna sår i vår själ.

Och jag menar verkligen "ta itu med" – inte tjejsnack med ett glas vin eller grabbighet framför elden med whisky. Det är att på sin höjd skrapa lite på ytan. När jag skriver "ta itu med" så är det i allvarlig jungiansk mening. Det är en pärs, men på andra sidan finns en vacker värld i vilken allt jag behöver finns. Både Hon och Det. Sådant vi söker, det mänskliga, intima och äkta.

Efter att ha blickat inåt länge nog är det dags att blicka utåt. Det är dags att gestalta. Att söka och finna. Om det är meningen, vill säga.

---

Skaffa ditt exemplar av Solkorsets väg

---