Vägmärke femton på solkorsets väg

Det du säger om dig själv blir sant. Dina tankar påverkar din framtid.

Det finns en form av självförakt som kamouflerar sig som humor. Ett sätt att tala om sig själv med sänkta axlar, ironisk distans och ett halvt leende. Som om det vore ofarligt att säga: "jag är rätt värdelös på det där, jag har aldrig disciplin att klara av det, sån är jag bara." Som om orden inte betydde något, så länge de uttalas med "glimten i ögat."

Men ord är aldrig neutrala. De bär riktning och formar inre bilder. De ristar spår i psyket. Och det vi upprepar – även lättvindigt – tenderar att bli sant.

Solkorsets väg lär oss att ta ansvar inte bara för våra handlingar, utan för vårt språk. Inte minst det språk vi riktar mot oss själva. För det är där kampen ofta avgörs, långt innan världen får säga sitt.

Den inre rösten är ingen åskådare

Jag brottas själv med detta. Mer än jag vill erkänna. Det sitter djupt. En reflexmässig självkritik. Ett inre hackande som låter rationellt, realistiskt, nästan dygdigt. Som om hårdhet mot sig själv vore samma sak som klarhet.