Våga gråta för skönhetens skull

"Om vi inte delar magin så riskerar vi att den försvinner med oss."

Jag gick över gnistrande, knarrande snö. Luften var kall att andas. Ut på fältet, på grusvägen som skär mellan åkrarna. Bort mot skogen. Allt var vitt trots sen kväll. Iskristaller. Stjärnor som speglade sin skönhet i det vita.

---

🎧 Som prenumerant kan du lyssna på denna artikel. Spelare finns längst ned.

---

Så tyst. Tyst från människor vill säga. Naturen lever trots vinter och frusen mark. Hörde träd som smällde. Lät som gevärsskott, men inte lika dödliga. Trygghet, inte rädsla – en salut? Kylan spred sig genom fötterna upp i benen. Sedan genom överkroppen. I bröstet möttes kylan från fötterna med kylan från händerna. Vända om? Lika bra. Vända om innan skogen omfamnar.

Ställde mig först att blicka upp i skyn. Dras mot stjärnorna. Vill se något där uppe. Ett stjärnfall mot den stjärnklara svarta duken denna gång. Vindstilla. Stilla i sinnet. Stillhet i rymden. Och där framträdde de sju igen. Mina älskade vänner. Mitt folks kära följeslagare. De som under året ger oss hakkorset i skyn. Vägen hem. Det var ändlöst vackert. Jag grät med mitt anlete vänt upp mot det eviga.

Jag grät för att skönheten inte gick att värja sig mot. Jag grät för alla ögon som inte längre blickar mot våra vänner där ovan. Jag grät för att jag var ensam där. Jag grät för att magin inte delades med någon. Om vi inte delar magin så riskerar vi att den försvinner med oss. Tårarna började frysa i mitt ansikte. Jag tvingades slå ned blicken och vandra hemåt. Farväl ni som vakar ovan. Vi ses snart igen.

---

Vill du ge en gåva? Swisha till nummer: 0762475672. Skriv “gåva”. Ett stort tack från mig.

---