UDA – organisationen som överlevde Nordirlands inbördeskrig
Från gatustrider och paramilitär verksamhet under "The Troubles" till fredsprocessen och dagens oroligheter i Belfast.
De senaste dagarnas oroligheter i Belfast och på andra håll i Nordirland har åter riktat uppmärksamheten mot de lojalistiska grupper som spelade en central roll under The Troubles. Namn som UDA och UVF förekommer regelbundet i rapporteringen, ofta utan någon närmare förklaring. De flesta känner till IRA, men betydligt färre känner till de organisationer som stod på den andra sidan av konflikten.
Trots fredsavtalet 1998 har många av de nätverk, strukturer och lojaliteter som formades under konfliktåren aldrig helt försvunnit. Därför dyker de gamla organisationernas namn fortfarande upp när spänningarna stiger i Nordirland.
Mot bakgrund av de senaste händelserna kan det därför vara intressant att återvända till en äldre text om Ulster Defence Association (UDA), den största och kanske mest inflytelserika av de lojalistiska organisationerna. Artikeln publicerades runt 2012 i Tidskriften Nord, men har här uppdaterats och kompletterats.
När man närmar sig de händelser som plågade Nordirland – eller Ulster, som många lojalister föredrar att kalla provinsen – uppstår flera svårigheter. Oroligheterna har gett upphov till ett närmast oöverskådligt bibliotek av böcker, dokumentärer och vittnesmål. Frågan är fortfarande så laddad att det är svårt att finna information som inte färgas av den ena eller andra sidans perspektiv. Som utomstående är det dessutom vanskligt att väga de olika aktörernas handlingar mot varandra eller fullt ut förstå de erfarenheter som format människor på båda sidor av konflikten.
Syftet här är därför inte att fördela skuld eller avgöra vem som hade rätt. Ambitionen är istället att berätta historien om en av de organisationer som kom att spela en central roll under konflikten. En organisation som deltog i våldet, men som samtidigt byggde sociala strukturer, organiserade lokalsamhällen och senare medverkade till den fredsprocess vars resultat fortfarande framstår som bräckligt.
Särskilt intressant är att vanliga människor i ett modernt europeiskt samhälle upplevde att staten inte längre kunde garantera deras säkerhet. Resultatet blev att de organiserade sig själva för att skydda sina familjer, sina grannskap och sin identitet. Oavsett hur man värderar deras handlingar är detta ett fenomen som förtjänar att studeras.
Varför då fokusera på Ulster Defence Association (UDA)? Dels därför att organisationen kom att bli den största av de lojalistiska grupperingarna. Dels därför att berättelserna om IRA och den republikanska rörelsen länge dominerat såväl forskningen som populärkulturen. UDA har ofta hamnat i skymundan trots sin betydelse för utvecklingen i Nordirland.
Denna text är ett försök att skildra en organisation, dess framväxt, verksamhet och arv. För att hålla fokus på detta har flera viktiga aktörer och händelser medvetet lämnats utanför framställningen.
The Troubles
När 1960-talet inleddes rådde ett relativt lugn i Nordirland. Det innebar inte att motsättningarna hade försvunnit eller att republikanerna övergett målet om ett enat Irland utanför brittisk kontroll. Konflikten befann sig snarare i en tillfällig vilofas.
Den nordirländska medborgarrättsrörelsen, inspirerad av den amerikanska medborgarrättskampen, försökte under 1960-talet driva sina krav genom fredliga demonstrationer. Myndigheternas svar blev dock ofta hårdhänt. Sammandrabbningarna kulminerade 1969 i det som kommit att kallas Battle of the Bogside, där upplopp utvecklades till regelrätta gatustrider mellan republikaner och säkerhetsstyrkor. Situationen blev så allvarlig att brittisk militär sattes in.
Några år senare inträffade Bloody Sunday, då brittiska fallskärmsjägare sköt ihjäl tretton obeväpnade demonstranter i Derry. Händelsen blev en av konfliktens mest avgörande vändpunkter och bidrog starkt till att öka stödet för IRA.
