Trots nytt partiprogram är Socialdemokraterna samma antisvenska parti som alltid
Det är fortfarande ett tag kvar till valrörelsen, men vi kan se att partierna börjar göra sig redo för drabbning. Det pågår partiledarbyten och positioneringar lite varstans. Och så förstås Socialdemokraterna. Bötfällda för att de lurat pensionärer på pengar genom lotterier gick de till partikongress för att rösta fram nytt partiprogram. Det om lotterna ville jag bara få med, för sakens skull. S bryr sig så klart inte. Tre miljoner ska de betala, till staten. Ett skämt.
Men de har i alla fall röstat igenom ett nytt partiprogram. Det här är inget nytt som dyker upp i det. Det har puttrat länge. I flera år har S talat om "vändning", "ny riktning", "integrationsutmaningar" och allt det där. De har sakta men säkert försökt signalera att de minsann också tycker att saker har gått lite fel. Som om de inte själva styrt landet i princip oavbrutet sedan början på 1900-talet.
Nu kulminerar det hela i ett nytt partiprogram. De har kommit fram till hur Sverige ska styras framöver. Och det handlar inte om att backa från deras gamla projekt. Det handlar om att genomföra det fullt ut – men med nya ord och nya metoder.
I ett förarbete till programmet skriver de, rakt ut:
"Den ekonomiska, etniska och språkliga segregationen behöver brytas på en strukturell nivå vilket kräver att befolkningen blandas. Samhället kommer behöva genomföra insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett."
Det är vad de säger. Punkt.
De ska blanda befolkningen. Med statens hjälp. I stor skala. Det handlar inte om frivillighet, inte om förståelse mellan människor. Det handlar om styrning. Tvång. Om att du ska tvingas bo, leva, gå i skola, vistas – med andra. Oavsett vad du vill.
⟹ Du kan enkelt stödja mig genom att ta en betald prenumeration. 👌
⟹ Skicka gärna en gåva via Swish till 0762475672. (Skriv “gåva”). 👍
⟹ Hjälp gärna till genom att dela texterna vidare! 🫶
Men alla i S har inte varit nöjda med att partiet nu ska se sanningen i vitögat – om än med kisande blick. Det blev bråk om den stramare migrationspolitiken på kongressen. Till exempel sade Sara Kukka Salam, ordförande för Tro och solidaritet:
– Ska vi fortsätta att vara ett parti som står upp för alla människors lika värde, allas rätt att söka asyl och att överleva, då är det inte en stram migrationspolitik som tillhör framtiden?
En ickesvensk kräver att Sverige ska fortsätta byta ut sin befolkning. Det är träffande. Till sist kom man överens om en formulering som slogs fast i partiprogrammet. Där står nu att Sverige ska ha en:
“långsiktigt hållbar svensk migrationspolitik som under överskådlig tid behöver vara stram.”
Det låter bra. Stramt. Hållbart. Svenskt. Men vad betyder det? Jo – att de behöver lite tid. Tid att slutföra sin vision. Att färdigställa blandningen. En eller två decennier måste ägnas åt tvångsintegration. Sedan kan man öppna slussportarna igen.
Och låt oss vara ärliga: det här gäller inte bara S. Alla riksdagspartier är överens om några grundläggande saker:
Ingen ska återvända.
Ingen ska skickas tillbaka.
Och Sverige ska inte bli svenskt igen.
Det är där vi är. En hel politisk klass, fast beslutna att hålla fast vid ett mångkulturellt, mångetniskt Sverige. Där det alltid är svensken som ska anpassa sig. Svensken som ska flytta på sig. Svensken som ska tystna, hålla med, stå tillbaka.
Det är det de går till val på. Med slogans, grafik och påklistrade leenden. Men bakom allt det där: samma gamla projekt. Samma mål. Ett annat Sverige – utan svenskar.
