Tankar vid härden – första brevet
Som vanligt faller allt tillbaka på en själv och ett är säkert. Radikalisering tarvas.
Mina varmaste hälsningar från Tivedens rand
Jag känner mig mer motiverad än på länga när jag nu skriver till dig. Det blir väl så nu när jag känner igen mig igen. Vägen är åter bekant. Det börjar ordna upp sig helt enkelt.
Att det är 18 grader ute gör det ju heller inte sämre.
Jag var ute i skymningen häromkvällen. Älvorna dansade för mig i Älgarås. De börjar bli väldigt vänliga nu och till och med trollen i Tiveden låter mig ströva fritt. Gamle Ti har jag inte mött ännu, men förr eller senare så.
Men dags för mat och potatis och några tankar kring vad som måste göras Låt mig börja med att reda ut om ordet radikal egentligen är något negativt? Ordet kommer från det latinska ordet radix, som betyder "rot". En radikal är alltså någon som går till grunden eller roten av ett problem eller en situation. Det är någon som tänker själv och inte bara accepterar vad som sägs eller tycks.
Jag har kallats radikal då och då genom åren. Jämte extremist är det nog det vanligaste. Det är mer korrekt också. Det extrema sticker ut och är avvikande och ja visst, som svensk nationalist har samhället pekat ut mig som sådan. Men jag har aldrig identifierat mig som särskilt extrem. Kanske en period i ungdomen. Ungdomar är ju lite dumma i huvudet och så också jag.
Efter covid-debaclet hände saker. Det som tidigare var självklart för många (att undersöka saker på egen hand) blev något dåligt: vi skulle blint lita på läkemedelsföretagen och om du kände dig skeptisk eller vill undersöka något själv så stämplades du som radikal eller extrem.
Det är lätt att stämplas idag.
Jag hamnade i samtal med en granne här om morgonen. Han sa att det var intressant att “alla krig alltid vunnits av de goda”. Och det är sant. När man tänker på det. Alla krig har vunnits av de goda. Vilken tur vi har. Den som säger att det kanske inte ligger till på det sättet är suspekt, kanske till och med misstänkt radikal.
Låt oss bära radikaliseringen med stolthet.
⟹ Du kan enkelt stödja genom att ta en betald prenumeration. 👌
⟹ Skicka gärna en gåva via Swish till 0762475672. (Skriv “gåva”). 👍
⟹ Hjälp gärna till genom att dela texterna vidare! 🫶
Det är inte svenskt att vara ljummen om någon trodde det. Tvärtom. “Gör rätt och räds inget” läser vi i Eddan och Bibeln säger att den som är ljum spottas ut. Inga gudar verkar gilla mellanmjölk. Radikalism däremot, det är melodin.
Att folk i gemen kan reta upp sig på en när man är radikal, alltså går till botten med saker och ting, det får man leva med. Jag har gjort det länge. De skaver hos populasen men strunt i dem. Om man hålls tillbaka av massans åsikter så kommer man ingen vart. Nu behöver man inte vara obstinat bara för att, men vindflöjel, nej.
Den som väljer principens väg kommer dra elände över sig. Men det är det värt. Om du inte har principer så är du kass, ärligt talat. Jag vill inte ha dig i närheten av mig och jag råder er alla att undvika sådant folk. Den som är radikal är den som har och följer sina principer.
Fredrika Bremer skrev klokt:
“Fruktar du stormarne? – Endast genom dem kan det veka trädet växa till ett starkt och stort.” (Vad jag förälskat mig i dessa tidiga starka nordiska kvinnor som feministerna försöker göra till sina fast de har långt mer gemensamt med vår nationella strävan.)
Att hålla fast vid sina principer är att rida ut stormar.
Det handlar inte om att inte erkänna att man har fel, om du trodde det. Nej. Fel måste inses och erkännas. Jag har fel med jämna mellanrum. I hur jag står upp för mina principer. Principerna är inte fel i sig. Däremot kan jag göra fel när jag ska upprätthålla dem.
Jag kommer prövas här framöver, det känner jag på mig. Mina principer kräver av mig att jag säger saker och ting utan omskrivningar eller tillrättaläggningar. Det står på schemat framöver. Annat behöver stötas och blötas och jag hoppas du inte räds att tycka till om du inte håller med mig, eller om du vill nyansera något.
Jag är nytänd … känner mig nästan lite nyförälskad. Jag blev väldigt inspirerad av Gabriele Adinolfis text Vad vi måste göra för att vinna och ju mer jag funderat över hans konstaterande att “endast krig, kärlek och konst är autentiska”, desto mer ser jag framför mig vad som krävs. Adinolfi vill ha en “kreativ revolution” och det ska han få. Men det kommer bli mer än så om jag kan påverka. Låt oss genomföra en …
Det är inget mindre än en övergripande fysisk och andlig livsreform, en folklig rörelse som strävar framåt och uppåt som måste till. Vi behöver de människor Adinolfi efterlyser, som “ryter” och “skrattar” och det kräver hårt arbete av den svåraste sorten: arbete med sig själv.
En kär vän sa till mig att man “inte kan möta någon djupare än den mött sig själv”. Varje ord droppar av sanningens sötma. Vi måste därför, var och en av oss, möta oss själva på djupet, så att vår folkliga gemenskap kan slå rot och börja växa. Bara de starkaste av er kommer klara det. För oj vad detta kommer förlöjligas och beljugas. Karaktärssvaga gör alltid så, de förlöjligar det de själva vet att de inte klara av. Och dessa klarar inte av den nödvändiga livsreformen.
Jag bryr mig inte ett dugg om vad folk tycker och tänker om detta. Jag bekymrar mig inte över hur den moderna koncensus-människan rynkar på näsan åt det, livrädda för allt autentiskt som de är. Jag bryr mig bara om att vi måste överge den moderna världen som förgiftar oss, såväl andligt som fysiskt. Jag vill finna vägar bort från själssjuka och kroppslig degenerering, från meningslös materiell tillvaro och giftet som följer Babylons puls.
Jag vet vägen framåt. Jag har skrivit om min uppenbarelse om solkorset och boken som förklarar Solkorsets väg vidare kommer innan året är slut. Det var länge sedan jag såg fram emot framtiden som jag gör idag.
Kärlek, renhet och radikal nattvard
