Skvallerbytta bing bång

Vi är vår egen värsta fiende och så har det alltid varit.

Få beteenden är så ovärdiga en man eller kvinna av ras som skvaller. Ändå ägnar vi oss alla åt det med en frenesi som är häpnadsväckande. Om någon närmar oss med orden "vet du vad X har gjort" så blir vi trollbundna.

---

🎧 Som prenumerant kan du lyssna på denna artikel. Spelare finns längst ned.

---

Det gäller såväl mun till öra som på nätet. Att läsa ändlösa trådar med skvaller om mer eller mindre kända människor ligger nog bara snäppet under konsumtionen av pornografi. Sedan slår vi ifrån oss och målar upp en fantasi där vi inte påverkas av dyngan vi tar del av (och sprider vidare).

Har du tänk på att skvaller eller rykten i princip aldrig är positiva? Det handlar alltid om något dumt någon gjort och såväl avsändare som mottagare blir tillfredsställda av att höra om någon annans olycka. Det säger en del om karaktären hos de inblandade. Ibland är det inte värre än att man känner "puh, skönt att det inte var jag" men det leder likväl till en ful ovana: att må bra för att andra mår dåligt. Du ska må bra tack vare sådant du åstadkommer, inget annat.

Det är ovärdigt en vuxen man eller kvinna att vara en "skvallerbytta" (ett ord vi haft sedan 1500-talet i svenskan). Och när barn är det ska det tas ur dem så fort det är möjligt. Det kan nämligen handla om liv och död en vacker dag.

Om du är en människa som inte kan hålla tyst, som måste prata om sådant du inte har med att göra för att få lite omedelbar bekräftelse, så är du en potentiellt farlig människa. Har du en sådan i din närhet, skär av honom eller henne. Är du den personen, ändra dig direkt.

Att resa värn mot skvaller, rykten och skitprat inom rörelsen är ett Sisyfosarbete, men det spelar ingen roll, det måste göras. Jag har sett vänskapsband slås sönder, familjer splittras och organisationer slitas sönder på grund av dylikt. Goda män och kvinnor har kastat in handduken efter att ha blivit offer för elakt prat.

En av de första lärdomarna jag tog till mig när jag för många år sedan blev offentlig företrädare för Svenska motståndsrörelsen var att man behövde "hård hud". Sannare ord har inte sagts. Och det behöver jag ha än i dag. Den ryktesspridning, det skvaller och det elaka prat som jag råkat ut för är legio, och då har jag det i många fall bättre än andra jag känner.

Enklast har blivit att inte ta del av det för sanningen är den att du inte klarar av att läsa giftiga ord om dig själv – hur falska orden än är – utan att påverkas negativt. Ofta är det våra fiender som sätter igång ryktesspridningen, framförallt på nätet. Andra gånger är det försmådda krakar som måste skylla sina tillkortakommanden på andra. Därefter är det de nationella skvallerbyttorna som ger luft under vingarna åt trams.

Som sagt, det är oacceptabelt.

Farligt också, eftersom det är enkelt för våra motståndare att så split. För många är för snabba på att vilja krydda sitt liv med drama och har inte en tanke på några vidare konsekvenser. Den som gör det vill inte väl.

Efter att du läst denna text finns det ingen ursäkt att fortsätta vara en skvallerbytta. Dessa tendenser inom dig måste du döda. Och som vanligt när det gäller stora frågor så finns det enkla sätt. Låt oss titta på “Sokrates tre filter”.

Berättelsen säger att en av Sokrates lärjungar kom till sin lärare och var väldigt upprörd. Han berättade för honom att han träffat en av dennes vänner och att denne talat illa om honom.

Sokrates förklarade för lärjungen att informationen som han skulle få höra först skulle passera tre filter. Om det klarade filtret så skulle han lyssna på det.

Först frågade Sokrates om lärjungen var säker på att det han skulle berätta var helt sant eller inte. Det kunde inte lärjungen med säkerhet säga att det var. Kanske handlade det helt enkelt om perspektiv eller sammanhang och inte alls illa menat.

Därefter frågade Sokrates om det som skulle sägas var bra eller dåligt. Det var dåligt stod klart och Sokrates skulle orsakas smärta av det. Alltså skulle han få höra något dåligt som kanske inte var sant.

Sist frågade Sokrates om det han skulle få höra om sin vän på något sätt skulle hjälpa honom. Lärjungen tvekade. Han visste inte om det var användbar information. Kanske skulle den skapa en spricka mellan Sokrates och vännen. Men han visste ju inte om det var absolut sant och om den inte var det så vad den ju inte användbar alls.

Till sist konstaterade Sokrates: "Om det du vill berätta för mig inte är sant, inte är bra och inte ens är användbart, varför skulle jag då vilja höra det?”

Vad du bör ha lärt dig

– Om du inte vet att information är absolut sann;
– Om du inte vet att information är till gagn;
– Om du inte vet att informationen hjälper vår sak ...

... håll den för dig själv.

Så är det.