Sexuell etik avgör en civilisations öde
En amerikansk antropolog ger mig vatten på min kvarn.
Jag har kommit till insikt om att ett av de stora problemen idag är att män tror att de ska göra saker för att vinna en kvinna. Att det är själva målet med tillvaron. Som att forna tiders upptäckare reste över haven för att få kvinnor. Eller att fältherrarna från förr gick i krig för att imponera på det täcka könet. Så bedragna vi blivit. Det är den där Freud och de perversa materialisterna som förlett oss.
Det är för evigheten, för Saken, vi gör det vi gör. För att höja oss över begären och lusten. Det är när vi kontrollerar oss själva som storhet blir möjligt. Och det gäller såväl individen som folket och civilisationen. Både män och kvinnor. Allt annat följer på detta.
Civilisationens resa är lika fascinerande som den är brutal. När vi blickar bakåt i historien framträder tydliga mönster: framgång, stagnation, fall. Men vad driver dessa cykler? En antropolog från Oxford, J.D. Unwin, vände upp och ned på etablerade föreställningar genom sin omfattande studie av 86 samhällen och civilisationer. Hans slutsats är lika enkel som utmanande: sexuell etik är civilisationens ryggrad. Detta skriver han om i boken Sex and Culture (1934) vilken författaren Aldous Huxley ansåg vara "av högsta vikt"
Fyra stadier av kulturell utveckling
Unwin delade in civilisationer i fyra kategorier, från de mest primitiva till de högst utvecklade:
Döda kulturer – Samhällen fastkedjade vid överlevnadens grundläggande krav. Här finns ingen ambition, ingen strävan efter högre ideal.
Skrockfulla kulturer – Här frodas primitiva riter och föreställningar, där mysteriet i livet hanteras genom vidskepliga uttryck.
Deistiska kulturer – Tron på högre makter, gudar, blir en del av samhällsbygget. Abstraktioner och idéer växer fram, en nödvändig grund för vidare utveckling.
Rationalistiska kulturer – Civilisationens zenit. Här regerar logik, vetenskap och konst. Rationalismen driver fram blomstrande samhällen – om än på bräcklig grund.
Föräktenskaplig kyskhet och absolut monogami krävs
Unwins (idag) mest kontroversiella upptäckt är detta: föräktenskaplig kyskhet – dygden att avstå från sexuella handlingar före äktenskapet – är avgörande för långsiktig framgång. Kulturer som hyllade denna norm byggde stabila samhällen, fyllda med skaparkraft och liv. Där monogami dessutom var absolut och livslång blev framgången än mer bestående. Det handlar inte bara om att gifta sig utan att förbli trogen sin livspartner; detta skapade ett starkt socialt kitt som höll samhället samman.
När en kultur avviker från denna ordning börjar nedgången. Unwin identifierade att sexuellt förfall, ofta omfamnat i toleransens och frihetens namn, leder till att rationalitet ersätts av vidskeplighet och att civilisationens drivkraft avtar.
Tre generationer till förfallet
Den mest ödesdigra insikten? När föräktenskaplig kyskhet och absolut monogami överges, följer kulturellt förfall inom tre generationer. Först försvagas familjen som institution, därefter urholkas moral och rationalitet. Till slut återstår endast kampen för daglig överlevnad – döda kulturers signum.
⟹ Du kan enkelt stödja mig genom att ta en betald prenumeration. 👌
⟹ Skicka gärna en gåva via Swish till 0762475672. (Skriv “gåva”). 👍
⟹ Hjälp gärna till genom att dela texterna vidare! 🫶
Västvärlden i backspegeln – och i spegeln
Unwins forskning är en skarpslipad spegel för vår samtid. Den sexuella revolution som tog fart på 1960-talet påbörjade en omvandling av västvärlden, vars långsiktiga konsekvenser vi ännu inte sett slutet på. Pornografins utbredning, promiskuitet och en uppluckring av äktenskapets status har alla bidragit till att underminera traditionella dygder och samhällsstrukturer. Medicinska framsteg, som botar könssjukdomar och möjliggör aborter, har dessutom tagit bort konsekvenser som tidigare kunde tygla destruktiva beteenden.
Äktenskapet, med sin förankring i absolut monogami, är inte bara en privat angelägenhet utan en grundpelare för civilisationens bestånd. När det trivialiseras, rasar byggnaden som vilar på dess fundament. Att äktenskapet också är en garant för kulturell stabilitet går inte att ignorera.
Vår samtid ger Unwin rätt på alla punkter.
Vändpunkten?
Trots den dystra prognosen finns hopp – men priset är högt. Förändring kräver en moralisk revolution, en kollektiv omvändelse som sträcker sig över flera generationer. Frågan är bara: har vi modet att erkänna sanningen? Är vi redo att ta besluten för våra barns och barnbarns framtid? Om så bara vi själva, du och jag, lever detta, och lär våra barn och barnbarn det, så kommer vår stam skilja sig från resten och få bättre förutsättningar.
Unwins bok är ingen bekväm läsning, men den är ovärderlig. Den utmanar oss att reflektera över vad vi verkligen värdesätter och vad vi är villiga att försvara. Så, vad väljer vi? Att sjunka eller att resa oss? ☩
