Det var sorgligt förutsägbart att alldeles för få – i vart fall på de plattformar där ”kampen” numera utspelar sig – skulle ägna veckan efter valet åt verkligt konstruktiva saker. Jag ser för mycket gnäll, beskyllningar och pekande fingrar. Det hade varit betydligt mer klädsamt med lite navelskådande från de inblandade. ”Vad gjorde jag och mitt parti för fel?” är den enda acceptabla frågan. Eller: ”Vad gjorde vi rätt?”
Brasklapp: Självklart både ska och kommer politiskt intresserade att fundera över valresultatet och vad som kunde ha gjorts bättre. Men den nationella oppositionens paradgren – att reagera – fortsätter att vara dess raison d’être.
Jag klappar mig själv lite på ryggen, eftersom jag har ansträngt mig för att vara en motvikt.
I min dagen-efter-valet-text Den enda valanalys du egentligen behöver konstaterade jag att vi behöver ägna oss åt det som verkligen är viktigt. Jag ska inte trötta ut er med långa utläggningar här. Det går att koka ned till två saker.
Å ena sidan: att leva och utöva svensk kultur samt skapa plattformar för detta.
Å andra sidan: att bygga små grupper av personer som tillsammans ägnar tid åt att på olika sätt påverka den lokala makten där man befinner sig samt bygga strukturer för att själva få inflytande i lokalsamhället.
Valresultatet ger också detta vid handen. För oavsett om du röstade SD, ÖP eller AFS fanns det inte i något av fallen en gedigen folkrörelse bakom partiet. Att folk skriver uppmuntrande saker på nätet eller besöker valmöten är inte detsamma som en folkrörelse. Det återstår att se om företrädarna klarar av att se längre än till det egna ledarskapet och det egna partiet.
Några ord om ÖP och AFS
Jag kommer inte gå in närmare på SD här. Med fördel kan du lyssna på senaste Eriksson och Söderman där hela programmet ägnades åt en större analys av valet.
Örebropartiet samlade 39 531 röster i riksdagsvalet och har i skrivande stund 8 894 röster i Örebro kommun. Håller det sig blir partiet näst störst där. På Facebook har Markus Allard gett en första kommentar, och jag är benägen att hålla med honom i den, så som jag förstår honom.
Framför allt applåderar jag att han inte skyller ifrån sig. Det är inte de andra partiernas fel, inte mediernas, inte väljarnas och inte någon annan mer eller mindre obskyr grupp som får bära hundhuvudet. Jag sammanfattar hans inlägg så här:
Vi hade väljare, uppmärksamhet och en politisk produkt med potential, men vi hade inte den organisation som krävdes för att omvandla detta till riksdagsröster – och det är vårt eget fel, inte väljarnas.
Alternativ för Sverige samlade 26 729 röster i riksdagsvalet, motsvarande 0,39 procent. Det är en ökning med 10 083 röster jämfört med de 16 646 röster partiet fick 2022, men bara 6 439 röster fler än debutvalet 2018.
Någon valanalys har partiet ännu inte publicerat. Men Gustav Kasselstrand har kommenterat resultatet på X och i partiets sociala kanaler, och utifrån detta går det åtminstone att få en första bild av hur han själv betraktar utfallet.
