Quentin dog för en ädel sak när han mördades av vänstern i Lyon

En ung man faller i Lyon. I hans död finns ett offer som höjer honom långt över oss alla.

23 år gammal, nationalist, student och katolik. Det är vad jag har läst mig till om den unge Quentin, som mördades av en vänsterpöbel i Lyon, Frankrike, under torsdagskvällen. Redan när jag först läste om att något hänt, att en ung man mördats av vänsterextremister på grund av att han beskyddade unga kvinnor som protesterat mot massinvandringen, visste jag att en hedersman fallit och tagit sin plats på de bänkar som är vigda åt de lyckliga få som lever för evigt.

Det är det enda acceptabla sättet att förstå det som skett.
Det är det enda rätta sättet. Det är det nordiska sättet.

Quentin var inte min vän. Jag visste inte att han fanns innan han mördades. Därför diskvalificeras jag från att känna den avgrundsdjupa sorg och saknad som tillkommer familj och nära vänner. Det är sorgligt för dem som lämnas kvar. Men ärligt talat – inte för Quentin själv.

Horatius visste det:

“Det är ljuvt och ärofullt att dö för fosterlandet.”

I Frankrike vet man det också. Mottot för Hederslegionen är “Ära och Fosterland”.

Den unge Quentin dog inte bara i försvar av fosterlandet.

Orsaken till att han befann sig på gatan i Lyon denna torsdag var att några av de unga kvinnorna från Nemesiskollektivet¹ hade samlats för att genomföra en aktion utanför Institutet för politiska studier. Man protesterade mot vänsterpolitikern Rima Hassan, en av Europas dödgrävare. Protesten var fredlig.

Kvinnorna i Nemesiskollektivet tvingas ofta utstå våld och hot när de protesterar, varför några unga män hade samlats för att ge stöd och trygghet. I sanning en ädel sak. För vad än somliga desillusionerade och bittra män på nätet må tycka, så är det en manlig plikt att skydda sina kvinnor.

Ett fyrtiotal av vänsterns mest våldsamma element attackerade “Nemesis” och de unga män som stod vid deras sida. En 19-årig medlem i kollektivet ströps till nästan medvetslöshet då hon släpades längs marken. Det är denna sorts brutalitet som hyllas också av svenska vänstern (lyssna när jag och Dan Eriksson pratar mer om det här).

Enligt uppgift skiljdes Quentin från kamraterna. När han segnade ned på marken omringades han och sparkades om och om igen i huvudet. På sjukhuset förklarades han hjärndöd och gavs den sista smörjelsen.

Han dog för en ärofull sak.
Han dog på samma sätt som så många av hans förfäder har gjort.
Han blev odödlig, en vars eftermäle är av ädlaste sort.

Jag vet att Karl Martell – frankernas hammare – hade hedrat honom. En ung man som faller när han skyddar sitt folks kvinnor och visar prov på den sorts mod som håller ett rike uppe. I en tid där svaghet släpper in fienden över tröskeln blir offerviljan en mur. Det var vad slaget vid Tours handlade om: att stå kvar när andra viker, att bära våldet så att hemmen slipper. Just det gjorde Quentin i Lyon, då han blev Quentin av Lyon.

I min artikel Antingen återvänder heroismen, eller så går vi under som skamliga ynkryggar resonerar jag kring dessa ideal, vilka hos alltför många har gått förlorade. Om Europas män hade haft samma mod och övertygelse som Quentin, hade han och hans kamrater kunnat fokusera på nästa tenta eller försöka vinna någon flickas gunst. Och kvinnorna i Kollektiv Nemesis hade inte behövt göra männens arbete.

Det börjar med att avsky den moderna döden.
Jag vill inte möta slutet i sotsäng, svag av ålderdom och uppäten av sjukdom.
Men jag vet att det antagligen blir så. Även om möjligheterna till hjältedöd ökar.

Vårt folk måste vilja leva och dö dramatiskt, passionerat och heroiskt. Alltså: finna något som är högre än en själv och hänge sig åt det. Inte meningslöst våld. Inte att söka död och fara. Men inte heller undvika något för att det är obekvämt eller farligt. Att aldrig dra sig undan plikten.

Och framför allt att inse att döden för fosterlandet, för folket och särskilt för våra kvinnor och barn är både ljuv och ärofull.

---

Om du uppskattar att läsa mina texter och ta del av mina funderingar så hoppas jag att du stöttar – om du har möjlighet vill säga. Jag tackar på förhand!

⟹ Du kan enkelt stödja mig genom att ta en betald prenumeration. 👌

⟹ Skicka gärna en gåva via Swish till 0762475672. (Skriv “gåva”). 👍

⟹ Hjälp gärna till genom att dela texterna vidare! 🫶

1. Nemesiskollektivet (Collectif Némésis) är ett ungt, kvinnolett nätverk som vill lyfta fram trygghet, värdighet och självrespekt för europeiska kvinnor. Genom synliga, ibland provocerande gatukampanjer försöker de sätta fokus på sexualiserat våld, otrygghet i offentliga rum och konsekvenserna av en misslyckad migrations‑ och säkerhetspolitik, med målet att försvara sina egna och kommande generationers frihet och livsutrymme.