Predika den nordiska renässansen
Predika den nordiska renässansen
Vi måste åter tro som vi gjorde när Sverige var som starkast.
När Sverige var som starkast, predikades en svensk identitetskristendom i kyrkorna, medan kungen, Gustav Adolf den store, beskyddade rosenkorsaren och ariosofen (tillika sin gamla lärare) Johan Bure (Johannes Bureus).
🎧 I vanliga fall kan bara prenumeranter lyssna på artiklar. Denna gång bjuder jag också du som inte prenumerera att lyssna. Spelare finns längst ned.
Det svenska folket förstod att de var Guds barn, ett utvalt folk med blodslinje tillbaka till skapelsens Adam och Eva (det adamitiska folket), samtidigt som den esoteriska-magiska insikten omfamnades av folkets andliga adel till gagn för riket. Korset och adulrunorna stod sida vid sida för den götiska stammens kraft och seger. Det var en tid av styrka.
När jag vill se en nordisk renässans, är det detta jag menar. Det är denna tro som måste återuppväckas, predikas och till sist slå ned den onda världsordningen av globalistisk materialism och andlig röta i varje organiserad religion som förtrycker vårt folk.
I första hand måste vi återgå till att låta förfäderna vara den kraft som enar oss. Vår tro är en tro på förfädersarvet, ty det är endast genom deras försorg vi äger livet. Det andra är den andliga insikten om att vårt liv här och nu bara är en del av något mycket större, men ack så viktigt just därför. Vad som sker här och nu har efterverkningar i evigheten, precis som det varit från tidens början.
Den materiella människan duger endast som en kugge i världsordningens maskineri, lätt att korrumperas av saker, sex och skådespel. Det finns inget förutom här och nu för henne. Den andliga människan kan också korrumperas, men har i varje fall en inre kompass som pekar ut riktningen mot plikt och självuppoffring. Både den materialistiska och andliga människan vet att de är stoft. Men den andliga vet också att hon är mer än stoft. Däri ligger all skillnad.
Den dag du ödmjukt lyfter förfäderna och vågar omfamna den götiska kristendomen och ariosofiska magin, då har vi kommit ett steg närmare den nordiska renässansen som måste komma.