Pingsten firar du med Svenskarnas kyrka – du är härmed inbjuden

Det är vid pingsten det börjar. Och börjar på nytt.

Kristen? Intresserad av tro och andlighet? Nyfiken på vad en svenskarnas kyrka kan vara? Trött på den fallna Svenska kyrkan? Vill du finna en gemenskap där man kommer lyda Gud mer än människor och som erkänner de europeiska folken som Gudsfolket?

Välkommen, som du är, med den tro och de tvivel du har.

Ja, nu är det på riktigt tänkte jag när evenemanget “Fira pingst med Svenskarnas kyrka i Skåne” dök upp på Det fria Sveriges hemsida. På riktigt och på tiden. Ljumma församlingar har vi gott om i Sverige och Svenska kyrkan har fallit i den Ondes våld, precis som hela världen.

Jag har sörjt att det inte finns en fullt normal kristen gemenskap, en folkkyrka som välkomnar med lagom högt i tak och lagom låga trösklar. En kyrka som är svenskarnas kyrka. En församling som tar Guds ord på allvar, som ser till skriften och vad den säger men som också förstår förlåtelse och traditionell liturgi samt inser innebörden av Jesaja 1:18, att vi ska “gå till rätta med varandra” (alltså “resonera” och “argumentera” med varandra).

Och nu finns den. Och på söndag träffas vi för första gången för gudstjänst.

Det är en historisk dag vågar jag säga.

Och jag vill att du ska vara med på den.

“Jag hinner inte!” “Det är för långt att åka.” “Jag har annat för mig.” Det finns många orsaker till att du inte ska komma på söndag. Ja visst, jag har vetat om att vi skulle samlas ett tag. Att vi bjuder in så nära inpå beror på att vi först inte tänkte bjuda in alls. Inte denna första gång. Men Deus vult och då lyder vi.

Jag kommer åka många långa mil fram och tillbaka för att kunna vara med. Jag och andra har redan lagt tusentals kronor på församlingen. För att inte tala om tid. Och vi känner välsignade som får göra detta.

Så kom och dela denna stund med oss. Var med om denna början. Man börjar bara en gång och början kommer inte tillbaka.

När islam började etablera sig i Sverige åkte muslimer från hela landet till moskén i Stockholm för bön och gemenskap. Är nationellt sinnade kristna svenskar sämre? Är vi ordets görare eller inte. Duger den lokala trötta hbtq-församlingen eller frikyrkans kristna sionister? Det återstår att se. Hårda ord. Som att det är något ovanligt här.

Fri vilja har vi alla, det är det fina i kråksången. Du, bara du, väljer och kan du verkligen inte så hoppas jag att du dyker upp vid nästa tillfälle då vi träffas i verkligheten för att fira gudstjänst. När det blir vet jag inte, för tillfället är vi lite utspridda över riket.

Jag ser så fram emot en trosgemenskap som den Svenskarnas kyrka lovar. Det har varit tydligt för mig under lång tid nu att politik är en sak, tro och trons kraft något helt annat. För egen del behöver jag detta, denna församling. Jag känner att den blir en hamn skyddad från stormen som rasar, en plats att finna ro, styrka och förlåtelse i.

Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?