Vid härden

Vid härden

Share this post

Vid härden
Vid härden
Osbourne, Voigt och Mahler – några funderingar om liv och död och eftermäle

Osbourne, Voigt och Mahler – några funderingar om liv och död och eftermäle

Tankar vid härden vecka 32

Magnus Söderman's avatar
Magnus Söderman
Aug 08, 2025
∙ Paid
2

Share this post

Vid härden
Vid härden
Osbourne, Voigt och Mahler – några funderingar om liv och död och eftermäle
1
Share

Denna sommar har ovanligt många människor som jag haft någon form av anknytning till lämnat jordelivet. Det är inga närstående, men likväl personer som varit mer eller mindre viktiga som förebilder, inspirationskällor eller – när man tänker på det – kanske avskräckande exempel.

Dessa personers bortgång och såväl mina egna reaktioner och tankar som andras har fått mig att fundera. Jag vill dela med mig av dessa tankar, för jag tror att det finns något av värde i dem. Framför allt eftersom jag ser att vi – som kollektiv – har en skev syn på vad som är eftersträvansvärt och därmed värt att lyfta fram.

-

Den 17 juli avled den tyske nationalisten Udo Voigt, 73 år gammal, och med honom gick en formidabel urkraft för tysk nationalism i synnerhet och europeisk nationalism i allmänhet ur tiden.

Visste man vem han var och vilket liv han levt, stod det klart att han var en förebild för oss alla, på alla sätt och vis. Hans dedikation och hårda arbete för nationalismen är det få som svarar upp mot. Han var unik, men också så normal att det varje gång man mötte honom var svårt att förstå den kapacitet han bar inom sig.

Den 27 juli var det så dags för Horst Mahler att träda in i de tystas led. Han blev 89 år gammal, med ett livsöde bakom sig som är svårt att ta till sig. Från Röda armé-fraktionen till tysk nationalist och yttrandefrihetsaktivist. Sammanlagt satt han i fängelse i 19 år: tio år som medlem i RAF och nio år som nationalist. Men innan dess utbildade han sig till advokat och ställde under alla år upp och hjälpte kamrater som hamnade i juridiska trångmål. Det kan tyckas som att den politiska glidningen var enorm, men själv menade han att han hela tiden stått för samma grundvärderingar.

De båda männen är förebilder, om än på olika sätt.

Voigt som en metodisk, envis, alltid artikulerad och visionär aktivist och politiker – därtill officer och entreprenör – som alltid fann vägar framåt, medan Mahler skiner som obeveklig och radikal: en fullkomligt orädd och självutplånande själ som ställde principer framför allt annat.

Men de är också moraliska föredömen som levt anständiga liv med civila karriärer, samtidigt som de helt och fullt hängett sig åt den större saken.

-

Två andra personer gick ur tiden inom loppet av kort tid. Ozzy Osbourne och Hulk Hogan, båda legendarer som nu är legender.

Ingen av dem behöver några längre introduktioner. Utan tvekan var den förstnämnde ett musikaliskt geni, medan den andre bättre än de flesta förstod hur man underhåller massorna.

Ingen av dem kvalificerar dock som förebilder. Dysfunktionellt är ett ord som inte ens börjar beskriva Ozzys liv, medan Hogans förmåga till hyckleri var lika konstnärlig som hans framträdanden inom WWF och andra wrestlingförbund under årtionden.

Båda har betytt något för mig – Ozzy under en ganska dyster och destruktiv tid i mitt liv, medan Hogan var positiv på alla sätt och vis, som en levande seriefigur som alltid stod för det goda (när han bytte sida hade jag sedan länge slutat titta på cirkusen).

Jag är inte ute efter att såga någon av dessa herrar, däremot tala klarspråk när många går vilse. Jag kan inte annat än konstatera att hela upplägget med Ozzy Osbourne och Black Sabbath var ktoniskt och destruktivt (även om den som lyssnar och uppskattar kanske tror annorlunda). Från bandets namn till scenshower, texter och ett liv med droger och dekadens handlar det om satanism. Och satanism är något varje nationalistiskt samhälle måste stampa ut och varje nationalist gör bäst i att vända ryggen till.

Keep reading with a 7-day free trial

Subscribe to Vid härden to keep reading this post and get 7 days of free access to the full post archives.

Already a paid subscriber? Sign in
© 2025 Magnus Söderman
Privacy ∙ Terms ∙ Collection notice
Start writingGet the app
Substack is the home for great culture

Share