Ord utan handling gör inte mycket nytta
Jag vill bygga en framtid och inte prata om att bygga den. Därför får det vara slut med att slösa tid på folk som inte vill kavla upp sina ärmar. Till sist är arbetsgemenskapen den enda som räknas.
Om du omger dig med fel människor så kommer de dra ner dig. Om du är en pliktdriven person med vilja och förmåga att tjäna vår sak så riskerar du alltid att utnyttjas (vare sig det är medvetet eller omedvetet). Det som gör dig till en utmärkt kämpe är också det som alltid riskerar att hämma dig. Därför måste du alltid se till att grunden du utgår ifrån är frisk och stark, eftersom du då kan ge dig hän och fokusera på att tjäna ditt folk.
Förändringen kan slå ner som en blixt från klar himmel. Till sist är det nog och den berömda droppen får bägaren att rinna över. Något säger ifrån inom en. Efter att ha strukit medhårs för länge får det helt enkelt vara slut med daltet. För ens egen skull. Det är avgörande, att det är för ens egen skull.
Många som ägnar sig åt teorier och praktik kring personlig utveckling hävdar att individen måste finna lycka och riktning i livet oberoende av alla andra. Endast så kan man utveckla verklig styrka. Jag resonerade så fram till nyligen. Sedan kastade jag det på sophögen. Det är nämligen tydligt att min lycka och styrka alltid kommer vara beroende av andra. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt med tanke på att människan inte är en ö utan existerar i ett givet sammanhang. Vad är det för människa som kan stänga av det? Nej, det handlar så klart om är att välja sina sammanhang, så att man blomstrar i dem.
Alltså: sök aktivt efter och omge dig med människor som arbetar, bygger och skapar. Gör dig av med alla som bara ödslar din tid.
En som förstod detta var Jakob, Jesus bro. Hans brev i Nya testamentet är en handbok för var och en som vill att det man gör ska bära frukt. Var och en som förstår att "att prata om problem eller fantisera om framtiden" inte kommer förändra något av sig självt, kan ta Jakob till sig och använda hans resonemang som lackmustest. Jag själv exempelvis, avser att göra det framledes.
Jag är färdig med att stryka folk medhårs och det jag kommer be var och en i min närhet är att "visa mig din tro genom gärning". Jakob formulerar det så här:
"Vad hjälper det, mina bröder, om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Kan tron frälsa honom? Men om en broder eller syster är naken och saknar mat för dagen, och någon av er säger till dem: Gå i frid, värm er och ät er mätta, men inte ger dem vad deras kropp behöver, vad hjälper det? Så är det också med tron. Om den inte har gärningar, är den död i sig själv. Kanske någon säger: Du har tro och jag har gärningar. Visa mig din tro utan dina gärningar, så vill jag visa dig min tro genom mina gärningar."
Det är slutpratat. Jag vill inte höra fler ord som inte förpliktigar, bara handfasta planer kombinerad med handling. Det är det enda som är acceptabelt. Ärligt talat så är det oförskämt mot alla som gör något att ta upp deras tid med struntprat.
Jakob fortsätter:
"Men var ordets görare och inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. För om någon är ordets hörare och inte dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel, för när han har betraktat sig själv, går han därifrån och glömmer genast hur han var."
För all del, var en "hörare" om du vill. Jag bryr mig inte om det. Jag är inte ute efter att diktera någon annans liv. Det jag vill göra klart är att jag inte har plats för andra än "ordets görare" i mitt liv. Jag har inte tid eller lust att bekräfta ett drömmeri som inte leder till något annat än en hastigt övergående känsla av åstadkommande.
Planera och agera. Eller håll dig undan.
Du ska också veta att det antagligen kommer vara försent när det väl ageras. Jakob noterade det också och skrev:
"Och nu, till er som säger: I dag eller i morgon ska vi resa till den eller den staden, och där ska vi stanna ett år och göra affärer och tjäna pengar. Ni som inte vet vad som kan ske i morgon. För vad är ert liv? Det är bara en dimma, som för en liten stund syns och sedan försvinner. I stället borde ni säga: Om Herren vill och vi får leva så ska vi göra det eller det."
Alltså: Skjut inte upp till morgondagen det du kan göra idag. Och gör du det, skyll dig själv. För egen del kommer jag hålla mig långt borta från alla med uppskjutarbeteende eftersom jag avser att faktiskt genomdriva mina idéer för en bättre framtid.
Jag vill inte ödsla tid på att bekräfta någon som uppenbarligen inte har för avsikt att göra något åt den situation vederbörande drömmer sig bort ifrån. Och jag kommer vara ärlig med det. Jag kommer att säga det högt och tydligt. Tid att ödsla finns inte.
När man omger sig med rätt personer, som bär varandras bördor och tillsammans offrar för de gemensamma ideal man strävar mot – med människor som handlar och inte bara pratar – så mår man bra. Det finns glädje i den gemenskapen. Glädje föder glädje, handling ger resultat och motiverar till intensifierad strävan. En grupp som agerar så kommer välsignas i kraft av det arbete de lägger ner.
Sist av allt några ord till dig som vet med sig att du inte är så driven. Bra, du har insett det. Det hedrar dig. Gör då valet att ställa in dig i ledet. Erbjud ditt arbete och lyd order. Då har du en plats i gemenskapen.
Du som följt mitt arbete vet att jag avser att bygga ett land här vid Tivedens rand. Och jag tänker göra det med människor som är ordets görare. Det är det enda sättet. En snabb utblick över Europa är allt som behövs för att inse att detta vi håller på med inte är några pajaskonster. Det är inte "hä hä och hepp hepp" för att använda Palmes ord. Den som inte menar allvar gör sig inte besvär.
Ibland vill jag ropa: "Sluta drömma". Men det är för hårt. Jag vet att drömmar ligger till grund för tankar som kan leda till handling. Om inte drömmen dröms så kan aldrig tanken tänkas och förändringen aldrig komma. Så dröm för allt i världen, men se också till att alltid göra något, om än något litet varje dag, för att drömmen ska gå i uppfyllelse. När du gör det så vill jag mer än gärna arbeta vid din sida.
