Om makt och kärlek; tvång och frihet

Det jag lärt om kärlek har jag lärt av dig och jag är djupt tacksam.

"Där kärleken härskar finns ingen vilja till makt, och där makt dominerar saknas kärlek. Den ena är skuggan av den andra."

Jag har läst ovanstående citat av Carl Jung många gånger men aldrig förstått det. När jag väl förstod det var det som en uppenbarelse. Att det skulle ta så lång tid att förstå sörjer jag. Så mycket hjärtesorg i onödan.

Jag inser nu att jag varit på väg mot detta uppvaknande ett tag, under några år, och det har skett stegvis. Jag har levt, upplevt och med varsam hand blivit ledd genom en labyrint. Jag tilläts inte vandra fel trots att jag försökte ibland. Bryskt blev jag tryckt tillbaka och stod där och kände mig fånig.

Gud hade en läxa jag behövde lära, så att jag kan göra Hans vilja genom att en stor börda till sist kunde falla från mina axlar.

Det är när man inte vill äga som man kan älska. Det är när man underkastar sig varandra och verkligen vill varandras väl som omtanke finns. Det är när man vågar släppa den man älskar helt fri som den djupaste kärleken kan växa sig stark.

Varandras behov måste få uppfyllas. Ärlighet måste råda. Ärlighet i givandet och tagandet. Jag förstår nu Kristi ord om att vara varandras slavar. Äntligen förstår jag.

Jag känner mig ... fri. Vill inte äga. Vill älska. Vill inte bli ägd. Vill bli älskad:

"Jag vill inte ha makt över dig, älskling. Du har ingen makt över mig. Men när vi släpper varandra fria så finner vi all makt i maktlösheten. Om vi vill varandra väl så kommer vi göra varandra väl."

Då kan vi hamna där, käraste du, där vi sitter på förstukvisten om många år, fortfarande lyckliga, kära och varandras allt – eftersom vi gav varandra frihet att vara oss själva. Eftersom du, min lilla fågel, fick flyga fritt. Vårt "vi" överlevde allt eftersom detta "vi" vårdades ömsesidigt av oss två.

När vi växte fritt ihop, växte vi starka tillsammans. Stammarna tvinnade sig om varandra, rötterna växte ihop och trädkronorna blev som en, omöjliga att skilja åt. Vi bar varandra, vi tyngde inte ned.

Ingen hade makt över den andra, det fanns inget tvång. Därför valde vi varandra och i valet fanns den styrka som övervinner och härdar ut. Tvång och makt är flyktiga. Frihet och kärlek är eviga. Att leva fritt tillsammans är det enda jag kan tänka mig.

Så ... låt det först bli ett "vi", sedan släpper jag dig fri

.