Om den goda julen, magisk realism och lärdomar från vår nordiska tomte

En julhälsning från härden.

dec 24, 2025

a pen sitting on top of a piece of paper

Härden har blivit en plats där inget längre låter sig ordnas. Tankar kommer i skärvor snarare än i rader, i rörelser snarare än i resonemang. I stället för att tvinga fram en form låter jag dem ligga öppna. Sammelsurium är just detta: anteckningar, infall, fragment och förbindelser som inte alltid vet vart de är på väg. Ibland färdiga. Ibland inte. Alltid ärliga dock. Och just därför värt att dela.

Till er alla …

Jag vet redan – och har förlikat mig med – att julen inte kommer bli nämnvärt fröjdefull detta år. Det piper underlig från luftstrupen. Flera gånger under natten har jag införlivat ljudet när jag andas med drömmar. Sådana där drömmar man får när man är vaken, halvdöd och sover på samma gång. Jag pendlar också mellan att kunna sjunga vackert som en kastrat, eller dra till med mongolisk strupsång. Ja, ni hör ju hur jag har det.

Nu ska jag hosta ett tag…

Så.

Jag har varit sjuk i en vecka nu. Flunsan utan tvekan. Men inte av någon allvarligare grad. Mest retsam. Och ombytlig. Den har hoppat runt och jävlats än här och än där. Just nu, när jag skriver detta på julaftons morgon, är det lungor och käke som är under attack. Jag tror det är sista stadiet. Det värsta stadiet. När det blir sämre innan det går över.

Så nej. Ingen fröjdefull jul.

Men en jul i alla fall. Den fyrtioåttonde. Jag satsar nu på nästa år. Jag tror den kommer bli betydligt mer fröjdefull, på det sätt en jul ska vara det i den moderna världen.

Frågan har gnagt i mig. Vad spelar julen för roll? Fredrik Lindström pratade lite om det på P4 här om dagen. Att man firar olika jular. Förr firade vi samma jul. Inte längre. Men jag tänker inte hänga upp mig på det.

När jag var liten tog man antingen ost eller skinka på smörgåsen. Dubbelt pålägg kom inte på tal. Och man åt upp allt. Det gick ingen nöd på oss, men julen kom likväl att handla mycket om mat eftersom man kunde tillåta sig både smör, skina, senap och ost på vörtbrödet. Och ändlösa liter med julmust, till skillnad från sommarens få flaskor med sockerdricka.

Julklapparna låg i hög under granen. Under året fick man presenter på födelsedagen. Och något litet på namnsdagen. Men i övrigt var det sparsmakat vilket gjorde att julen stack ut.

Det fanns ett överflöd också då.
Men inte på samma sätt som idag.
Jag tänker att allt detta ätande idag snarare känns som frosseri.
Och paketen känns nästan redundanta.

Jag har svårt att få något som helst julkänsla att infinna sig om jag ska vara ärlig. Främst är det just avsaknaden av frid som gör sig påmind. Vi dras alla in i en kollektiv stress. Det var inte tanken. Förr arbetade vi, för att sedan vila på helgen. Idag ökar risken för hjärtinfarkter med upp till 40 procent över jul. Det är ju groteskt.

Jag hade ett ärende ut i julrushen. Efter utfört värv fastnade jag i mina tankar som brukligt. Jag så mig omkring och insåg att jag betraktade sinnebilden av den moderna världens jul med sina tända juleljus.

Det är vad det är och jag tänker för min del inte arga upp mig över det. Det kan till och med vara befriande att göra ett nedslag i kommersialismen, väl medveten att förfader Tveskägg nog uppskattat både hamburgare och centralvärme.

Jag har varit arg. Nu är jag mer ambivalent. Jag var ju arg på sätt som till intet förpliktigade. Det intellektuellt hederliga är ju att vara arg och välja bort. Inte att vara arg och sedan smussla. Jag landar i att det handlar om att finna sätt att värna det ena samtidigt som vi drar nytta av och tillåter oss uppskatta det andra.

Kan magin leva i den moderna världen?
Det måste den kunna.

Om du inte visste det så är magisk realism en litterär och konstnärlig berättarform där det vardagliga och realistiska samexisterar med det övernaturliga, utan att det magiska förklaras. Inte heller ifrågasätts det, eller markeras som något främmande. Det märkliga behandlas som en självklar del av verkligheten. I magisk realism händer alltså inte det övernaturliga utanför verkligheten, utan mitt i den.

Mina katter kräver ibland att få ge sig ned i källaren. Om de inte får det blir de som tokiga. Först lät jag dem inte, men då hände underliga saker i huset. Det minst underliga var att teven slog på och av. Efter en särskilt besvärlig kväll tog jag itu med saken och sa högt och tydligt att det fick vara nog, att samexistens är enda alternativet … och att katterna får gå ner när de vill.

Lugn har följt.

Hustomten? Jag vet inte. Jag behöver inte fördjupa mig i det.

I höstas missade jag att visa respekt för skogsrået i Tiveden och jag med sällskap gjorde henne upprörd. Mitt sällskap fick betala dyrt för det då hon fälldes av detta upprörda väsen. Att det var rået insåg vi efter att blåmärken i form av fingrar dök upp på hennes arm.

Tråkmånsen kommer så klart hitta "realistiska" orsaker till både tomten och rået. Tråkigt för den. För mig är det magisk realism. Det övernaturliga samexisterar med det vardagliga i mitt liv och det är genom att leva så som magin lever vidare i den moderna världen.

Den magiska realismen är ett frontalangrepp mot den sterila världsordningen och det enda sättet att leva i världen, utan att fullt ut bli en del av den.

Lev, ack du arma själ … lev som Edith så finns det hopp:

Jag lever kvar i gamla dagars ljuvhet
bland främlingar som bygga nya städer
på blåa kullar upp till himlens rand,
jag talar sakta med de fågna träden
och tröstar dem ibland.

Det är denna magi som är julens kärna. Och den uppstår i tanken, i berättelserna och i den gemenskap som också är vad julen handlar om. Vi har ett överflöd av mat och saker och underhållning. Det är den moderna världen. Julen skiljer sig inte från vardagen i det. Däremot finns det en avgörande sak där julen borde skilja sig. I umgänget med nära och kära. Och i att inte stressa och slita.

Kvalitetstid med familj och vänner lider vi brist på.
Lugn och ro också.
Och det är därför det julen ska handla om.

Här sticker jag ut hakan. Om du stressar över jul så är du ute och cyklar. Ät vad du vill. Lyssna på vad du vill. Pynta hur du vill. Men låt det vara besjälat av familj och vänner och lugn och ro. Om det innebär att du äter en färdig jultallrik från Findus och har en plastjulgran på 30 centimeter. Kör i vind. Inga klappar. Spelar ingen roll. Tomten blir inte gladare av att du släpar in ett träd, slavar i köket och dör vid åttatiden av en infarkt.

Tvärtom kan vi lära av honom hur julen ska tillbringas. Lagom arbete så att gården och de levande på den har det bra. Sedan glädje, lekar och lite mat. Några klappar där tanken är viktigare än innehållet. Därefter kontemplation. Sedan vila.