Och så går solen ned över väst

De små människorna kastar långa skuggor.

Det "unika" är konformt och alldagligt. Tröttsamt. Rebellerna går maktens ärenden, och avantgarde förstår ingen längre vad det innebär. Väst-vänsterns kulturrevolution var fantasilös från start. Den var sunkig och blev bara värre. Menskonst? Kom igen! Södergran och Ekelöf skapade utifrån hantverket – där handlade det aldrig om bildstormning. Ömsa skinn, absolut. Inte förstöra, inte smutsa ner. Den tid som varit for, och friska fläktar behövdes. Men de förstod att man trots allt inte kan bygga ner. Pound, den stora anglosaxiska modernisten, strävade efter klarhet, det konkreta och rytm – ett verkligt avantgarde.

---

🎧 För dig som prenumererar har jag läst in texten. Spelar finns längst ned.

---

Nationalsocialisterna och fascisterna var modernister. Så också falangister och legionärer. På barrikaden. Det går inte att förneka. Den moderna nationalismen inbillar sig fortfarande att den kan blåsa liv i det som dog 1945. "Strunt i principerna!" ropar de. "Apa efter", tänker de, eftersom de inte klarar av att tänka nytt, tänka modernt, tänka futuristiskt. Ge mig en art déco i tanke i alla fall. Inte? Nejmendåså.

Mimikry är inte revolution.

Framåtrörelse kräver stora visioner. Stora tankar tänks av stora sinnen. Stora människor krävs – sådana som arbetar för idén, inte sig själva. Men de är unikum när solen går ner över samtiden. I dag är det små människor med små tankar som kastar de största skuggorna. Eftersom solen går ner över samtiden.

Ingen vågar ens drömma stora drömmar.

"Vi måste underställa oss Ryssland", säger en. "Nej, Nato och EU är enda vägen framåt", säger någon annan. Jag säger: "Ultima Thule ska resa sig med Sverige som dess hjärta och återigen skina över jorden medan Lejonet från Norden ryter" – och de små människorna förstår inte ens de historiska referenserna.

Livet bland de små människorna är lika torftigt som onanin Kjell Höglund sjunger om.

Folket, som franska munkar bad särskilda böner om att bli räddade från av Gud Fader själv, har reducerat sig till Let's Dance på helgen och lillördag mitt i veckan. Vad är verkligheten när till och med hororna har flyttat in bakom betalväggar? Virtuella avsugningar för 4,99 dollar i månaden?

Menskonsten var aldrig verklig. Den var inte ett uttryck för något utan endast en lång skugga från en liten människa. Skuggor … Skugge … det finns ingen slump.

Ordförande Mao ville utrota sparvarna. Han förstod inte att gräshopporna skulle frodas. Det gick åt skogen. Ropar man "ned" kan man bara riva. Den vulgära samtiden försöker "bygga ner", medan skuggorna från de små människorna bara blir längre och längre. De ser varandras skuggor och applåderar dem. "Se så resliga vi är!" medan de resliga männen och kvinnorna bidar sin tid.

Jag vill inte ägna mig åt torftig onani. Därför umgås jag med de döda i väntan på att livet återigen tar fart. Jadå, jag försöker vara en maskros också, eller ett droppande vatten. Jag bryr mig ändå inte längre om vad de långa skuggorna tycker och tänker. Det ger mig friheten att peka hårt i de små människornas bröst så att de snubblar till och säga: "Det är din skugga, inte du." För att sedan skrockande kila därifrån.