När vänskap når vägs ände

Jag tillåter inte kärlek och vänskap att reduceras till varietéteater. Det viktiga i livet måste hållas i varsamt, men med allvarsam och fast hand.

De flesta lever inte som de lär. Det gör mig inget. Det finns många skäl till varför det är så, men det är inget nytt fenomen. Jag har det med i beräkningarna. Lärdomen är: "Lär dig leva med det." Men om människor nära mig inte gör det, då gör det ont. Då är det inte bara att "leva med det."

---

🎧 Denna artikel är inläst. Spelare finns längst ned.

---

Det finns så klart grader också i detta helvete. Jag menar inte här alla våra vardagliga strävanden (misslyckanden), som när man säger till den man tycker om: "Du borde sluta röka," för att sedan tända en cigarett själv. Eller i mitt fall, konstatera att vi måste ta hand om vårt kroppsliga tempel för att sedan misslyckas med att tappa de där kilona jag desperat vill bli av med.

Nej, det är inte våra personliga strävanden jag menar. Tvärtom. Jag har all respekt för dem som lär ut det rätta men själva misslyckas. "Misslyckas" är ordet, eftersom det innebär att de försöker. Den som försöker sluta med tobak, sluta dricka, sluta titta på porr eller kämpar mot övervikten kan gott och väl uttala sig. Vi har alla våra later, våra hinder att överkomma. Jag är stöttande gentemot den som försöker. Jag dömer inte. Tvärtom, jag vill motivera och hjälpa. Jag vill dela bördan. Jag vet hur det är att kämpa, misslyckas och försöka igen.

Vad menar jag då, när det inte bara är "att leva med det"?

Jag åsyftar värderingar och principer. Förmågan att forma livet efter de principer och värderingar man säger sig ha som grund. Det finns ett objektivt rätt sätt att staka ut sitt liv på om man är nationalist och idealist. Det finns rätt och det finns fel. Det finns att ta ansvar och att vara ansvarslös. Det finns att leva som man säger att man vill och bör, och det finns ord utan handling – ord som man inte anser förpliktiga när det gäller en själv, men däremot alla andra.

Det är vad jag menar.

Vid min sida vill jag bara ha människor som försöker forma sitt liv efter de principer och värderingar de säger sig ha som grund. Bara den kan vara min vän och då få de fördelar som kommer av min vänskap. Om du däremot talar dig varm om en sak, hävdar att det är det rätta, men sedan gör tvärtom så fort tillfälle ges, ja, då skiljs våra vägar vad det lider.

Det har hänt förut och det kommer att hända igen. Det är inte en medveten process, så cynisk är jag inte. Den är utdragen och smärtsam, och den sker naturligt. Respekten byts sakta ut mot förakt. Tillgivenheten falnar. Ömhet blir kyla. Empati blir ointresse. Till sist finns bara bleka minnen kvar av något man undrar om det någonsin var på riktigt.

Hårt kanske någon tycker. Principer kräver hårdhet. Det handlar om karaktär.