När "svennen" mördats bjuds det åter upp till en makaber dans
Nu är det slut med att ursäkta halvhjärtade insatser och folk som sviker vårt folks framtid.
Mikael som mördades i Skärholmen framför sin 12-åriga son var “svenne” på alla vis även om han kom från Polen. Det förstår alla som förstår något om hur främlingarna betraktar oss européer, och sig själva i Sverige år 2024 och som det varit under lång tid.
🎧 I vanliga fall kan bara prenumeranter lyssna på artiklar. Denna gång bjuder jag också dig som inte prenumerera att lyssna. Spelaren finner du längst ner.
Mordet på honom följer samma mönster som all annan hatbrottslighet mot oss. Efter gruppvåldtäkten i Rissne för över 20 år sedan uttalade sig en elev på den närliggande skolan så här i DN, så att alla samhällsintresserade svenskar kunde läsa:
”Men det är inte lika fel att våldta en svensk tjej som att våldta en arabisk tjej … Den svenska tjejen får ju massor av hjälp efteråt, och hon har nog redan knullat.”
Mönstret går igen. För 20 år sedan skrev Petra Åkesson sin C-uppsats om utlänningars rån mot svenskar. De var tydliga när de talade med henne. En sa:
”Vi krigar mot svenskarna”.
Samtliga intervjuade var andra generationens invandrare och beskrev vad de fick ut av att råna svenskar, nämligen makt, som en definierade så här:
”makt för mig är att svenskarna ska se på mig och lägga sig ner på marken och pussa mina fötter”.
Nyligen hade vi utlänningarna som lurar svenska åldringar på pengar och som utbrister, efter ännu ett lyckat bedrägeri:
”Bror, vi håller på att knulla Sverige. Vi knullar Sveriges mamma.”
Inte är det konstigt att då skjuta en “svenne” som morskar upp sig i ansiktet.
Och precis som för 20 år sedan, för 15 år sedan, tio år sedan, fem år sedan, ett år sedan, när någon synnerligen otäck händelse ägt rum så bjuds det upp till ännu en makaber dans där de ansvarig politikerna, journalisterna och andra beklagar det inträffade och säger att nu får det var nog.
In i dansen träder sedan andra från team svenskhat som uttrycker “det som hänt är fruktansvärt men” och så kommer bortförklaringarna och ursäkterna.
Inte heller ska vi glömma Sverigevännerna av olika schatteringar som svär och hotar på sociala medier, och därmed känner att det gjort något och kan gå vidare. Det har de inte, de har inte gjort ett dugg. Att arga av sig på internet är inte att göra något. Så var det klart.
Att göra något är att göra något. Att arbeta för en förändring är att omsätta teori i praktik. Det är att prioritera vår svenska strävan framför varje personlig önskan, varje nöje, varje rädsla för vad familj, vänner eller andra kommer tycka. Det är att välja svenska strävan framför självisk ävlan.
Ska jag vara ännu tydligare? Om du spenderar mer pengar på fritidsintressen, hobbies, streamingtjänster, laget i ditt hjärta eller något annat som inte värnar familj, folk och nation – ergo: vår svenska strävan – så är det dags att prioritera om eftersom du uppenbarligen värdesätter detta mer än folkets framtid. Punkt. Slut.
Om detta är jag oförsonlig och ingen som önskar min respekt lever så eller accepterar dylikt. För min del är det slut med att ursäkta halvhjärtade insatser och folk som sviker vårt folks framtid.
Jag avslutar med orden från den den store folkliga författaren Gustav Frenssen. Den som förstår är en vän resten har jag vare sig tid eller ork med:
“Hjärtat hos Gud och våra händer mot allt ont.”