Det finns en gräns då vi inte längre kan lyda staten

Hit men inte längre måste vi också våga säga till staten. Om den slutar göra gott så är det vår plikt att göra motvärn.

I varje människas liv inträffar förr eller senare händelser som definierar ens varelse därefter. Det kan vara dagen då du måste slåss eller fly; när du blir far eller mor; när någon nära går bort. Ofta är det avgörande kopplat till att du måste stå upp för dig själv i en situation då detta är skrämmande och ångestladdat. Saker händer, det är hur du hanterar dem som spelar roll.

Varje svensk rusar obönhörligen mot en sådan definierande händelse i detta nu. Du och jag, alla kring oss. Och inte bara vi svenskar, alla i väst, ja alla människor om jag ska hårdra det. Men låt mig stanna i Sverige och det folk jag känner.

Det handlar om frihet och frågan jag tänker svara på är när det inte bara är rätt, utan ett måste, att sluta lyda makten.

Vi står inför ett avgörande du och jag. Vi har ett vägval, liknande det som våra förfäder tvingats göra åtskilliga gånger och det ligger i linje med Thomas Jeffersons ord att "frihetens träd då och då måste vattnas med patrioters och tyranners blod". Det handlar om frihet och frågan jag tänker svara på är när det inte bara är rätt, utan ett måste, att sluta lyda makten.