När kärleken överväldigar och den välsignade tryggheten omsluter

En tyst morgon fylld av musik, mystik och insikter om kärlekens välsignelse.

Jag vaknade, trött och tung i kroppen. Motvilligt låg jag kvar i sängen, omgiven av en värld som fortfarande verkade sova. Rummet var kallt, men under täcket var det varmt och tryggt. Fönstret stod på glänt, och då och då svepte ett kyligt vinddrag förbi – friskt och vederkvickande. Förutom katten, som med en smidig rörelse hoppade upp och lade sig tillrätta vid mina fötter, var allt tyst och stilla. Helt tyst. Helt stilla.

Det här är fördelen med att vakna tidigt: en stund när världen känns öde och jag kan låtsas vara den enda vakna människan i universum. Jag fantiserar om det ibland, och låter stillheten omsluta mig.

Så dök ett namn upp i mina tankar. Varför just hennes? Varför denna morgon? Det finns alltid ett skäl, det har jag lärt mig. Slumpen har förlorat sin trovärdighet för mig. Och hon är välkommen, alltid lika välkommen som hon varit sedan hon kom in i mitt liv.