Missa inte min nya bok: Den sista galgen
För dig som vill förstå varför det är som det är och hur vi bäst vänder på skutan.
Jag har burit en fråga länge. Den har följt mig genom år av nyheter, samtal och egna erfarenheter. Varför reser sig svensken så sällan. Under lång tid saknades till och med möjligheten att välja annorlunda vart fjärde år. Hur kunde orättvisor mot det egna accepteras, samtidigt som solidariteten riktades åt alla andra håll.
Svaret ligger djupare än politik. Djupare än medier. Djupare än enskilda beslut. Det sitter i oss. Bokstavligen i oss.
När jag började titta närmare blev mönstret tydligt. Svensken har formats genom århundraden av pacificering. Vi är ett folk slipat för ordning, samarbete och återhållsamhet. Våld, impulsivitet och gränslöshet har sorterats bort generation efter generation. Först genom galge och landsförvisning. Senare genom sterilisering och social exkludering.
Ur detta växte ett samhälle med låg friktion och hög tillit. Samtidigt formades en människa som sällan tar till näven. Som söker samförstånd. Som skriver arga lappar, på sin höjd.
Den processen har varit verklig. Den har varit biologisk. Den har skrivits in i arvsmassan genom urval. Självkontroll, långsiktighet och samvetsgrannhet har premierats. Det har format hur vi reagerar, vad vi tolererar och var våra gränser går.
Samtidigt har världen runt oss fortsatt enligt andra logiker.
I samhällen utan motsvarande selektion lever andra mönster vidare. Våldet behåller sin funktion. Aggression fortsätter att löna sig. Hierarkier upprätthålls genom styrka, hot och kollektiv disciplin. När dessa världar möts uppstår en asymmetri som sällan beskrivs öppet.
Jag upplever detta som svenskfientlighet i praktiken. Ett samhälle där våra svagheter exploateras och vår självbehärskning tolkas som underkastelse. Ett offentligt samtal som kräver fortsatt passivitet av oss, samtidigt som andra tilldelas tolkningsföreträde, ursäkter och undantag. Våldet riktas uppåt i systemet och nedåt mot det egna folket.
Svensken förväntas förstå. Anpassa sig. Backa. Betala.
Och det är exakt vad vi har gjort. Eftersom vi aldrig har lärt oss något annat.
Den biologiskt pacificerade människan hamnar här i ett tillstånd av kognitiv och moralisk låsning. Instinkterna signalerar fara. Kroppen reagerar. Förnuftet bromsar. Uppfostran tar över. Resultatet blir frustration utan utlopp och vrede utan riktning.
Jag känner igen det i mig själv.
Det är här Den sista galgen tar sin början. Boken följer den långa linjen från våldets roll i förstatliga samhällen till dagens kapitulation inför konsekvens. Den visar hur selektion byggde civilisation och hur frånvaron av selektion river den. Den visar varför ett pacificerat folk alltid riskerar att bli måltavla när mötet sker med grupper som aldrig genomgått samma omformning.
Det här är en bok om verklighet. Om biologi, historia och makt. Om hur moral utan skydd övergår i självutplåning. Om varför förståelse krävs för överlevnad.
Jag skrev den när jag till sist förstod. Den insikten förändrade också hur jag ser på kommunikation och motstånd. När jag såg varför svensken är som hon är blev det tydligt att gamla sätt att tala aldrig kunde nå fram. Den svenska oppositionen har i åratal vänt sig till människor på sätt de saknar förutsättningar att ta till sig.
Det måste ändras.
Och förändringen börjar med förståelse.
Just nu erbjuder förlaget 25% rabatt. Den gäller så långt lagret räcker och du måste beställa innan julafton.
