Minns med värdighet eller avstå helt

Inför de två viktiga datumen som ligger framför oss är det lämpligt att påminna om vikten av att närma sig högtidliga tillfällen på rätt sätt.

För många gånger har jag befunnit mig i situationer där något som först både var värdigt och vackert snart byttes ut mot det rakt motsatta och gjorde lögn av det som föregått. Därför vill jag göra min röst hörd, nu när vi närmar oss den 8:e och 9:e december, datum som för många nationalister har en särskild betydelse.

Jag vet att det sällan uppskattas när man påpekar fel och brister som varit (eller kanske fortfarande finns) inom vår sfär. Det bryr jag mig inte om. Rätt är rätt och fel är fel och det enda sättet att mota Olle i grind är att vara tydlig.

Tillhör man den "gamla rörelsen” är den 8:e december av hävd martyrernas dag och genom åren har detta uppmärksammats på många olika sätt över hela västvärlden. För en lite yngre generation svenskar är den 9:e december en dag som för alltid förknippas med mordet på Daniel Wretström i Salem. Det skedde år 2000 och ledde fram till de stora manifestationerna mot svenskfientlighet, förutom den påverkan som mordet hade på många unga i allmänhet och nationalister i synnerhet.

Det jag vill påminna om här är hur ovärdigt det många gånger blivit i samband med detta och försöka uppmuntra till att närma oss dessa dagar och tillfällen på ett annat sätt. Rätt sätt. Så att vi minns och hedrar med värdighet.

Värdighet är nämligen centralt. Att uppträda värdigt, tala värdigt – ja, att leva värdigt säger allt om en människas moraliska grund och därför också om en rörelses dito. Ord spelar inte mycket roll i slutänden, det är handlingarna man till sist bedöms för.

Jag tänker inte stanna vid att belysa ändlösa exempel av hur en fin minnesceremoni urartat i en ovärdig katastrof där hela den strid och strävan som personen eller personerna för uppmärksamheten kämpade sig igenom i akt och mening hånas och bespottas av ovärdigt beteende. Inte kämpade och dog de för vårt folks framtid bara så att andra ska få datum serverade som de kan använda för att leva rövare på?

När vi minns förfäderna eller de fallna hjältarna och martyrerna så ska detta ske med värdighet, eftertänksamhet och allvar. Allt annat är fel och har rakt motsatt verkan på de närvarande och det kollektiv som är den svenska strävan. Inom ramen för den svenska strävan ska vi lyfta oss själva och varandra, inte vältra oss i rännstenen med den moderna världen. Vi strävar uppåt och det ska vara genomgående i allt vi gör.

För den som famlar efter svar på frågan hur, låt mig dela med mig av hur Järngardet under Codreanu resonerade när det handlade om deras nästesmöten.

“Nästet är som en kyrka. När du går in, lämnar du alla triviala angelägenheter åt sidan och ägnar en timme åt rena tankar om ditt fädernesland. Den tid som tillbringas vid ett nästesmöte är tid ägnad åt ditt land. Fullständig harmoni måste råda, inte bara genom vänskapen mellan de närvarande, utan särskilt som ett resultat av deras gemensamma ideal.

I nästet kommer böner att riktas till Gud för legionens seger; legionärssånger kommer att sjungas; de döda kommer att hedras: martyrer, hjältar, de som stupade för legionen och kamrater som dog för sin tro på legionen, vänner, föräldrar, far- och morföräldrar samt förfäder, vars andar åkallas.

Hetsiga och upprörda diskussioner får inte äga rum i nästet. Ju mindre prat desto bättre; så mycket meditation som möjligt. Ingenting får störa stillheten. Medlemmarna ska lära sig att utöva fullständig tystnad.”

Liknelsen med en kyrka tycker jag är mycket bra.

Det finns inga bra tillfällen för hedonistiska utsvävningar inom vår svenska strävan. Vid högtidsstunder är det oacceptabelt. Framförallt måste den nya folkliga eliten vakta sin värdighet. Men också: ingen befinner sig i ett vakuum och det du gör är en återspegling av oss alla. Därför: kan du inte minnas med värdighet så är det bättre att du inte gör det alls. I grund och botten handlar det heller inte om hur "det ser ut"; det handlar om vilka vi är. Och sist av allt: Det som varit har farit, behövs det så gör om och gör rätt. ☩