Min "hermetiska" cirkel ... och vidare

Det finns kraft i gemenskapen bland oss som delar vissa tankar och föreställningar. Vi som vågar se på världen med "magisk blick" som mästaren von List uttryckte sig. Låt oss ta det på allvar.

En av de märkligaste och vackraste böckerna är mästaren Miguel Serranos bok El Círculo Hermético i vilken han berättar om de två vännerna Hermann Hesse och Carl Jung. Den är bara på 142 sidor men är ett esoteriskt mästerverk. De inledande raderna är i sig ett manifest:

---

🎧 Som prenumerant kan du lyssna på denna artikel. Spelare finns längst ned.

---

"Den 22 januari 1961 åt jag lunch med Hermann Hesse i hans hus i Montagnola, i den italienska delen av Schweiz. Snöflingor fladdrade förbi fönstret, men på avstånd var himlen ljus och klar. När jag vände mig bort från utsikten såg jag de klarblå ögonen på Hesse som satt längst bort vid bordet.

"'Vilken tur', sade jag, 'att jag äter lunch med dig i dag.

"'Ingenting händer av en slump', svarade han. 'Här möts bara de rätta gästerna. Detta är den hermetiska cirkeln... '"

Jag har ofta återkommit till dessa ord i mina tankar. Jag har drömt om att jag satt vid det bordet. En hopplös dröm så klart. Om inte annat så dog Jung 1961 och Hesse 1962. Miguel Serrano fladdrade dock förbi i mitt liv innan han dog 2009. Jag hade under en kortare tid lite korrespondens med en av hans elever och fick äran av att mottaga några visdomar av mästaren själv.

Det Hesse säger till Serrano handlar om synkronicitet, ett iakttagbart meningsfullt sammanträffande utan orsaksmässigt samband. Kort sagt; något händer som behövde hända men det fanns inget skäl till att det skulle hända. Själva företeelsen lanserades av Jung.

Hesse hade rätt. Vid hans bord träffades rätt personer. Och vid en djupare eftertanke insåg jag att det också runt mig finns en "hermetisk cirkel" (fast jag väljer att kalla den "esoterisk"). Den består av mina vänner.

Jag har få vänner. Kan räkna dem på ena handen. Det krävs mycket för att bli min vän. En magisk utblick på livet. En idealistisk-romantisk livssyn. En förmåga och vilja att utforska detta. Utan det, ingen vänskap.

Denna snäva krets är min esoteriska cirkel eftersom bara rätt personer ingår i den. Detta blev tydligt häromdagen när synkroniciteten slog till med full kraft. Vännerna i cirkeln runt mig känner inte nödvändigtvis varandra även om de känner till varandra. Jag önskar det vore annorlunda. Men icke förty samlas kraften av dessa unika personers insikter och erfarenheter i den gemensamma och mystiska grupptanke som utvecklas i en sådan gemenskap – i denna esoteriska cirkel.

En vacker dag ska jag föreslå dessa vänner en fördjupad gemenskap.

Om jag sedan väljer att lägga till ytterligare en cirkel till denna så kanske du som läser detta också är en del av den. Det jag får mig till livs av mina vänner ligger ofta till grund för tankar jag tänker, renodlar och delar med mig av här. Om du sedan tar dem till dig och låter dem bli en del av dig så blir du kärnan i en ny cirkel. Fascinerande, heller hur?

Jag har två nya kandidater till min esoteriska cirkel. Kanske blir 2024 året då den expanderar ytterligare. Det finns kraft i den nu. Det kommer finnas mer kraft i den framöver. Men låt oss också så sakteliga börja samla kraft i den gemenskap som är Härdens folk.

Hur? Frågar du dig. Genom ett gemensamt mentalt fokus – en gemensam bön vi upprepar varje kväll klockan åtta. Vi sluter oss inom oss och ber:

Spara gärna ner denna bild till telefonen eller datorn och använd att läsa ifrån.

Jag är övertygad om att det finns kraft i gemensam bön. Låt oss ingjuta kraft i vår vidare esoteriska cirkel – i Härdens folk – och be tillsammans. Den som tror att det vi håller på med inte har en andlig dimension, i vilken vi måste vara engagerade, har fel. Kampen handlar i lika hög grad om vårt folks själar som kroppar och sinnen. Detta får inte försummas.

Be därför med mig. Varje kväll klockan åtta. Låt oss öppna en ny front tillsammans.