Mer på riktigt än så här blir det inte
Till försvar för alla er som faktiskt gör något på riktigt för en bättre framtid och tvingas höra dumheter från dem på sidlinjen.

Carl Jung var skarpare och kunnigare än de flesta. Han hade detta att säga om myten:
“Myten är mer individuell och uttrycker livet mer exakt än vetenskapen” och “den viktigaste frågan som någon kan ställa sig är: Vilken myt är det jag lever?”
🎧 Som prenumerant kan du lyssna på denna artikel. Spelare finns längst ned.
Jag kom att tänka på detta då det hände igen: hånfullhet och småaktighet från sidlinjen, från okunskap och ointresse. Jag borde inte tillåta mig att bli uppretad över dylikt. Det är verkligen som att fäktas mot väderkvarnar. Men det är en av mina brister. Att håna tron, den tro som burit vårt folk, gjort oss stora och i vars löfte våra förfäder begravdes. Det gör bara en niding. Vare sig den är dum, lat eller både och.
Jag ogillar dumhet som kommer av lathet och vissa saker är så fundamentala och självklara att de inte förtjänar diskussion.
Tag den situation Sverige befinner sig i. Huruvida folkutbytet var en bra idé eller inte är inte öppet för diskussion. Den som säger emot att så är fallet är det inte meningsfullt att ha en samtal om ämnet med. Jag säger det samma gällande ateister, materialister och nihilister. Därför debatterar jag i princip aldrig våra frågor utan ägnar mig snarare åt att understödja, utbilda, motivera och inspirera.
Ibland vill jag dock ta bladet från munnen och ladda det tunga artilleriet. När dumhet sprungen ur lathet och ointresse sticker fram hakan och smilar självgott, när den hävdar den trångsynta materialismen vara överlägsen andlig idealism, då blir jag arg. Som sagt, dumhet gör mig arg.
Jung klargör mytens realitet och vikten av att leva en myt.
Jag försöker leva en myt där livet är magiskt. Där Skaparen är Gud och min fader. Där mitt folk är hans folk med ett uppdrag. Jag finner också stöd för detta i historien och vår ras samlade myter. Jag läser, funderar och forskar, till skillnad från många andra som tycker en massa. Min tro – myt – gavs inte mig som liten, jag har lagt ett pussel och nu är så många bitar lagda att jag ser bilden, även om många fortfarande fattas.
Vill du ge en gåva? Då kan du kan göra det via Swish på nummer 076 247 56 72. Jag tackar och bockar på förhand!
Jag och många med mig bärs fram av vår tro och denna hjälper oss att skapa förutsättningar för en bättre framtid. Vi bygger positiva relationer, hjälper varandra att bli bättre människor, bär varandras bördor och vill finnas till hands för folket.
Vi riktar blicken mot Gud och våra händer mot allt ont! Vi inser att det högsta syftet är att säkra vårt folks existens och skapa en framtid för de vita barnen. Att stå upp för detta är mer “på riktigt” än de dåraktigas trångsynthet som inte klarar av att ta steget bort från världen. Således borde de hålla sina trutar stängda, framförallt när de är i närheten av goda – för att inte säga heliga – människor som med all kraft försöker göra gott och rätt.
Det är som det står skriver i 1 Korinthierbrevet 1:18-21:
“Ordet om korset är ju en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som är frälsta är det Guds kraft. För det står skrivet: Jag ska göra slut på de visas visdom, och de förståndigas förstånd ska jag förkasta. Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är denna världens kloka? Har inte Gud gjort denna världens visdom till dårskap? Men eftersom världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, så behagade det Gud att genom den dårskap som predikas frälsa dem som tror.”
“Korset” är idealism och självuppoffring. Det är dårskap för dem i världen som inte begriper sådant och som gärna ser sig som de som har “koll”. Men de är dårar. De är vänner med världen och fiender med Gud (den naturliga ordningen).
Var och en får göra som de vill. Jag för min del vill inte ha med dem att göra. Negativa, destruktiva och högmodiga människor drar bara ner mig och det har jag inte tid med. Och till dig kära bror och syster, som tror, kämpar och vågar vittna om det:
"Det är inte kritikern som räknas, inte den som påpekar hur den starke snubblar, eller hur den som utfört gärningar kunde ha gjort dem bättre. Berömmelsen tillhör den som faktiskt är på arenan…”
Keep reading with a 7-day free trial
Subscribe to Vid härden to keep reading this post and get 7 days of free access to the full post archives.