Med vilka vill jag bygga en framtid?

En fråga vars svar man kanske inte gillar, men ändå måste acceptera.

På sätt och vis befinner jag mig i en betydligt enklare situation än många andra. Jag är ensamstående, och min son är både i tonåren, mycket ansvarsfull och enkel. Jag har få vänner men många bekanta, och mina livsomständigheter är enkla. Jag har därtill varit offentlig nationalist i så många år att våra motståndare inte ens orkar bekymra sig om mig längre, men ingen kan ifrågasätta mitt engagemang eller min trohet till vår svenska strävan.

Att jag, tillsammans med Dan Eriksson, efter så många år har fortsatt förtroende från alla medlemmar i DFS och att så många sätter sin tillit till oss och är beredda att ta rygg på oss, är en välsignelse. Som sagt. Min situation är betydligt enklare än många andras, vars liv är invecklade i relationer och engagemang i en samhällsstruktur jag inte är en del av.

Med det sagt …

Jag samtalade med en vän häromdagen, och vi kom att prata om hur folk är och varför de har och gör fel. Vi var väl relativt överens, och efter att jag exemplifierat en kritik jag hade och sa att "på sådana vill jag inte bygga min kyrka" (alltså sådana vill och kan jag inte bygga framtiden med) var svaret, nästan lite trött: "Det har du gjort klart många gånger nu." Vi bytte ämne.

Det fick mig dock att tänka efter. Mycket riktigt har jag om och om igen kommit in på vilka karaktärsdrag som går bort när den gemenskap jag vill tillbringa mina nästa 30–40 år i ska mejslas ut. Frågan blir då: Med vilka vill jag bygga framtiden? Vad krävs?

Vi måste konstatera att lika barn leka bäst, och det går inte att komma ifrån att bara en gemensam politisk idé inte kan få oss att tycka om varandra eller fungera privat med varandra. Och det är det privata och sociala jag resonerar om här, inte de professionella gemenskaperna.

Så, återigen, vilka karaktärsdrag och vilken typ av person vill jag bygga framtiden med? Vilken typ av människor tror jag har vad som krävs?

Du ska förstå allvaret och ta saker på allvar. Vi måste vara överens om att den svenska strävan och vårt folks framtid är det viktigaste. Punkt.

Du ska tro på Gud. Du ska vara nyfiken på vår värld, vår skapelse och livet som sådant. Det är sådana frågor som upptar din tid betydligt mer än vem som vinner Mellon.

Du är arbetsam, strävsam och är övertygad om att du är din egen lyckas smed. Att skylla ifrån dig dina tillkortakommanden på andra håller du dig för god för.

Du vågar drömma stort och söker vägar att uppfylla de drömmarna.

Lojalitet, sannfärdighet, pliktkänsla och offervilja är en del av ditt väsen och inget som du behöver frammana.

Du är kreativ, du vill skapa och bygga, oavsett om det är konst och kultur eller företag, och du gör det av egen kraft.

Att bli bättre själv och försöka forma livet utefter de principer du omfamnar är självklart. Att säga en sak och göra en annan är främmande för dig.

Sist men inte minst: När tiderna är goda förbereder du dig för de sämre tiderna, som förr eller senare kliver in genom dörren.

Det står var och en fritt att välja sina sammanhang. Ovan är en inblick i hur jag önskar mitt. Livet är långt, men det går fort i omgångar, och till sist är det hur livet levdes som spelar roll … när minnena delas med dem man upplevde dem med.

Ett strävsamt liv. Ett värdigt liv. Som lämnar mer efter sig än vad man fick när man kom hit. Omgiven av rätt personer är det en enkel sak.