Med våren kommer ungdomlig vilja

För varje dag som går känner jag hur kraften återvänder lite i taget. Är det dags för stordåd månne?

Idag hade jag kortbyxor på mig. Och sandaler. En pikétröja räckte gott och väl på överkroppen när jag gick hemifrån. Solen strålade på mig. Hon omfamnade mig. Det var omöjligt att inte le av fågelsången. Omöjligt att inte känna hur sinnet lättade.

Hur styrda är inte den nordiska germanen av årstiderna. Hur mycket älskar vi inte solen. Det är inte underligt eftersom den karga vintern varje gång är på vippen att knäcka oss, men så kommer våren i rätt tid och allt är förlåtet. När våra förfäder slog sig ned här var det åtta grader varmare än nu i medel, har jag läst. Vindruvor i Mälardalen. Varmt och skönt, rika skördar och mycket bytesdjur.

Varför flyttade inte våra förfäder när Fimbulavintern kom? Vi är ett envist folk. Det var nog därför. Norden, denna plats, var vår tänkte de. Vi får anstränga oss lite extra helt enkelt. Vi får härda ut. Och det har vi gjort och det fortsätter vi att göra.

Det hårda och karga och naturliga livet dras många av oss till. Storstadsbon tar sig till reservaten och vandrar, somliga ordnar med båt eller sommarnöje. Själv bor jag i hus med skogen runt knuten. Vi kommer inte i närheten av våra fäders liv, men när vi går genom skaren till vedboden en tidig morgon för att hämta ved, eller utedasset som känns långt från hemmets vattentoalett, så kommer vi närmare det ursprungliga. För att inte tala om brasan i samband med höst eller vårstädningen.

Somliga av oss önskar detta liv mer än andra. Jag vet inte vad det beror på. Själv kan jag inte sluta längta efter havet och östkusten. En eka och några kobbar och skär. Ett litet hus där jag kan se vattnet från fönstret. Rospiggen och blekingeblodet rasar inom mig.

En vacker dag ska jag leva denna dröm.

Nu går vi in i den bästa årstiden, våren. Jag känner mig lite som jag tror korna känner när de släpps ut efter vintern. Så mycket energi. Hämtas den från den vaknande naturen? Jag tror det. Jag känner mig yngre än i januari. Ungdomens energi fyller mig, det bubblar lite, spritter i kroppen. Allt känns lättare.

Också vår sak, denna strävan vi delar, känns enklare. Det känns hoppfullt.

Hösten och vintern är böckernas och mystikens tid. Våren och sommaren är rörelse och handling; energi och levande magi. Jag ska försöka omfamna denna ungdom som kommer åter ordentligt. Kraften vi får från Allfader-Gud genom solen, värmen och naturen som vaknar ska jag använda klokt, för familj, folk och nation. Gör det du också, snart nog är det dags att sätta sig till ro och tända kaminen igen.