Martyrernas dag – minns Bob Mathews
Idag minns vi alla som offrade sina liv och sin frihet för vårt folk.
I den "gamla rörelsen" jag kommer ifrån var den 8 december känd som "Martyrernas dag" eftersom det var på någon gång den 8 december 1984 som Robert Mathews dog i samband med en skottväxling på Whitbey Island utanför Seattle, Washington, USA. I 36 timmar stod han ensam mot en mindre armé federala agenter.
Jag avser inte att här orda mer om orsakerna som ledde fram till striden på ön, inte heller den paramilitära organisation som han ledde och som förklarat krig mot den federala regeringen. Jag konstaterar bara att Bob Mathews genom sin lojalitet och handlingskraft var en av vår ras stora män.
Därför hedrar jag honom idag genom att nämna hans namn. Därför hoppas jag att du också gör det. Det är som föreskrift 40 klargör:
"Ett folk måste högre än alla världsliga ting, vörda de som offrat sina liv eller sin frihet för att bevara folket."
Om du vill veta mer om Bob Mathews, om Bruder Schweigen och deras kamp skall du köpa och läsa dessa böcker, skrivna av Frank L. DeSilva, en av bröderna.
Följande text om Bob Mathews skrevs av en annan av bröderna, Richard Scutari, som dömdes till 60 års fängelse för sin delaktighet i Bruder Schweigen. Han sitter forfarande inspärrad och ska bli frisläppt 2025 efter närmare 40 år i fängelse. Jag tycker att det är lämpligt att han får berätta om sin vän.
Det är inte lätt att skriva något om Bob. Jag träffade honom den 4 juni 1984, och han dödades den 8 december samma år. Jag kände honom bara under en kort tid. Hur som helst kom han och jag varandra mycket nära under dessa korta sex månader. Vi reste tillsammans och bodde tillsammans hela tiden, med undantag för några korta perioder.
Bob var en exceptionell person vars liv ägnades åt att skapa ett vitt hemland i nordvästra USA. Han trodde på det så mycket att det bara tog honom fyra dagar att övertyga mig. Bob var den typ av person vars drivkraft drog andra till sig. Han var den ende i rörelsen som kunde få så många olika personligheter (och egon) att arbeta tillsammans. Jag brukade skratta åt hur bra han var på att förmå människor att göra som han ville, även när han gjorde det mot mig.
Bob brydde sig verkligen om dem som följde honom och männen älskade honom för det. Enligt min mening var Bobs enda fel att han var för godtrogen. Han kunde inte föreställa sig att någon som bekände sig till samma tro på vår ras som han själv, skulle förråda denna tro. Tom Martinez är ett perfekt exempel på detta.
Bob trodde heller aldrig att han var en ledare. Han letade alltid efter någon som kunde ta över ledarskapet för "Orden". Ingen på den tiden eller idag skulle ha kunnat ersätta honom. Mitt bästa minne av Bob var när vi var på Whidbey Island och han tog paus från sitt hektiska schema och lekte med Frank och mina döttrar. Han älskade barnen så mycket, det kunde man se på hur han var tillsammans med dem. Men man kunde också se sorgen över att han inte kunde vara med sina egna. Jag kommer inte att gå in på hans död eftersom det har berättats många gånger tidigare. Det var en ära att ha haft honom som vän och att ha stått vid hans sida i denna kamp för de 14 orden.
För vårt folk
Richard Scutari
Sist av allt, en dikt skriven av medlemmen David Eden Lane till och om sin broder.
Ode to Bob Mathews
It was on the eight day of December
In nineteen eighty-four
A full moon witnessed to the deed
On the nation's western shore
Bob Mathews made his final stand
He vowed he'd run no more
He loaded his gun and spit in the eye
Of the **** and their federal whore
The blood of Leonidas
And Custer and Stonewall, too
Ran in the veins of this White man
To their memory he was true
Two weeks before in Portland town
They'd tried to lay a snare
Thirty-five of the federal dogs
Bob Mathews whipped em there
So, they rounded up an army
Of maggots and faggots and reds
Race traitors and cowards and jackals
And other kinds of feds
The **** had given the orders
Race traitors would obey
By the hundreds they came to murder
The greatest White man of his day
They brought helicopter gunships
And their army did they deploy
They thought they'd break the spirit
Of this fearless rebel boy
But even as they poured their fire
Throught barricaded doors
His bullets whistled by the heads
Of treasonous federal whores
The gunships felt his bullets first
And quickly flew away
For thirty-six hours, a day and a half
He held the dogs at bay
With tear gas next they filled the house
Twice broke inside the doors
But rapid fire soon drove out
The devil's federal whores
They knew they'd met their match
So they set the house on fire
And soon the flames touched the sky
A Viking funeral pyre
White brother how I miss you
Who can take your place
As the leader of the army
That fights to save our race?
As you march through fair Valhalla
Asgard's mighty hall
Number one among the Vikings
I can hear you call:
"Arise you Aryan Warriors
I've shown you how to fight!
You owe it to my children
To battle for the right."
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️♥️♥️♥️♥️