Kriminell opposition är ingen opposition

Jag tvingas åter slå ett slag för den goda gemenskapen.

Häromveckan rapporterades det om SD-politiker med mer eller mindre tydliga kopplingar till MC-gäng som ingår i den organiserade brottsligheten i Sverige. Männen i fråga verkade alla mycket oförstående inför varför detta skulle vara ett problem – vilket kanske delvis kan förklaras av Åkessons bröllopsfadäs, där en president från just ett sådant gäng var inbjuden.

---

🎧 För dig som är prenumerant har jag läst in texten. Spelare finns nedan.

---

Ingen som har varit en del av den nationella oppositionen under längre tid borde förvånas. Kopplingar finns, och de är sällan särskilt hemliga. På samma sätt är inte heller vänsterns band till kriminella gäng någon hemlighet – för den som orkar titta efter.

Det handlar till stor del om upplevt eller verkligt ideologiskt, politiskt eller idémässigt utanförskap och en förbittring gentemot samhället och dess institutioner. Resultatet blir en kriminell identitet och det asociala beteende som följer därav.

Tro mig – jag har varit där.

-

Med tiden byggs ett hat upp mot samhället och alla dess institutioner. Myndigheterna betraktas som fiender, och alla som är en del av det offentliga blir ännu ett huvud på hydran. Sakta men säkert växer en samhällsfientlig, statsfientlig inställning fram, där varje lag och regel ses genom dessa glasögon.

Man har behandlats med en annan måttstock eftersom man varit dissident. Till slut vänjer man sig vid tanken på att vara en av de utkastade – och därmed laglös. Det är där den antisociala och kriminella identiteten börjar ta form. Man ställer sig utanför och bortom det land som, med lag, skulle byggas – som Gustav Vasa sade.

Därefter blir det lätt att relativisera allting.

-

Det är sant att nationalister ofta behandlats annorlunda av rättsvårdande myndigheter och av medier. Det är sant att politiker uttryckt att de vill "krossa oss" – som Göran Persson sade 1999. Men det var självklart fel vägval att ta betet och frivilligt dansa efter den pipan.

Nationalism vilar på vissa grundläggande principer – och vare sig asocialt beteende eller kriminalitet är acceptabelt. Man kan inte å ena sidan fördöma och säga sig bekämpa gäng- och klankriminalitet, och å andra sidan sympatisera med eller understödja ett kriminellt MC-gäng eller andra grupper som ingår i dessa strukturer, eller som på andra sätt ägnar sig åt kriminella eller samhällsomstörtande verksamheter. Inte ens om man tycker att de man har att göra med är trevliga festprissar. SD-politikerna borde ha vetat bättre.

Men det gäller oss andra också.

---

⟹ Du kan enkelt stödja mig genom att ta en betald prenumeration. 👌

⟹ Skicka gärna en gåva via Swish till 0762475672. (Skriv “gåva”). 👍

⟹ Hjälp gärna till genom att dela texterna vidare! 🫶

---

I min bok Odalfolket och mannaförbunden förklarade jag skillnaden mellan ett mannaförbund och ett gäng. Det förstnämnda är gott och bör omfamnas; det sistnämnda är något vi ska hålla oss borta från. Ett mannaförbund är en sund gemenskap som vi alla bör sträva efter att ingå i:

• Det vilar på en gemensam tro.

• Det kräver att den som inträder gör det av fri vilja.

• Det består av män som är hederliga och oklanderliga.

• Det avkräver en ed av den som upptas.

• Det har en kod som efterlevs.

• Det förstår sin roll som ”svärd och sköld”.

Mannaförbundet har en uttalad andlig eller religiös grund och betraktar sig som försvarare av den gudagivna lagen och ordningen. Det upprätthåller höga ideal. Medlemmarna ser sig som folkets värn och är osjälviska i sin gärning. Till skillnad från gäng – som ofta ser sin tillhörighet som ett sätt att gynna egen vinning eller skrämma och förhäva sig – är mannaförbundet inriktat på att tjäna och bidra positivt till samhället, även om det befinner sig i konflikt med samhällets ledare och företrädare.

Eller ännu enklare uttryckt: Om en sammanslutning uppmuntrar eller ignorerar beteenden som inte gör medlemmen till en bättre man, far, make, bror eller son – eller om det främjar asociala eskapader som i grunden är destruktiva för individen och undergräver folkets väl till förmån för gängets – då ska det undvikas.

Att hysa en kriminell identitet och självmant ställa sig vid sidan av samhället är något av det mest destruktiva en individ kan göra. Ett kollektiv av sådana individer utgör ingen livskraftig svensk opposition.

Därför gör vi tvärtom.

---