Kan vi vara hela när samtiden går sönder?

Om inte annat måste vi försöka, allt annat är ett recept på elände.

Det finns stunder då jag känner mig hel.

De är inte många. Men de finns – och när de kommer, då vet jag det. Det är när jag sitter med någon av mina nära vänner och jag vet att jag inte behöver censurera mig. Jag vet att jag inte behöver väga varje ord, inte tänka efter hur det ska tolkas. Jag kan tala fritt. Tala sant. Det är heligt.

Och så med min son. När jag svarar på hans frågor, när jag får guida honom, vara den trygga punkten i hans värld. Eller när jag är med någon jag älskar och känner att jag behövs, inte bara för att finnas till utan för att göra något. När jag vet vad jag är här för att göra – då är jag hel. Då är jag mer än bara närvarande. Då är jag i mitt rätta element.

---

🎧 För dig som är prenumerant har jag läst in texten. Spelare finns nedan.

---

Men så finns också motsatsen. Den där känslan av maktlöshet som kommer över en som en våg, kall och tung. Den som sköljer in över mig när jag ser vad som sker i världen – i samhället, i kulturen, i de unga. Det är så tydligt vad som förstör oss. Så uppenbart. Sociala medier. Egoism. Relativism. Självupptagenhet. En dödskultur som kväver allt som är sant, allt som är vackert, allt som kräver något av oss.

Och ändå väljer folk att titta bort. Att låtsas som ingenting. Att fortsätta konsumera, skratta, posta bilder. De väljer bort ansvar. Väljer bort plikt. Det gör ont, för det är framtiden som offras. Det är våra barn som slits sönder, medan vi tittar på. Jag känner mig maktlös inför det. Ibland så det gör fysiskt ont. Och jag undrar hur man ska kunna bära det. Hur man ska kunna fortsätta stå rak.

Men det är också då jag vet att jag måste tillåta mig att gå sönder.

Jag gör inte motstånd längre, inte på det sättet. Jag kämpar inte emot tårarna. Jag försöker inte hålla ihop fasaden. Jag har lärt mig att det inte är farligt att krascha – det farliga är att aldrig tillåta sig att göra det. Så jag släpper taget. Jag låter allt komma som det vill. Känslorna får skölja över mig. Och efteråt, när stormen dragit förbi, kan jag se igen. Klarsyntheten kommer alltid efteråt. Som om själen tvättat sig ren.

Och jag gör det helst ensam. I mörkret och i tryggheten över att ingen behöver skyddas från min smärta. Men ibland, när det behövs, delar jag det med de få som kan bära det. De få som förstår vad det är att vara människa utan att behöva någon förklaring.

---

⟹ Du kan enkelt stödja mig genom att ta en betald prenumeration. 👌

⟹ Skicka gärna en gåva via Swish till 0762475672. (Skriv “gåva”). 👍

⟹ Hjälp gärna till genom att dela texterna vidare! 🫶

---

Det är märkligt hur sällan jag får vara bara människa. Kanske känner du igen dig.

Inte idébärare. Inte frontfigur. Inte far. Bara en människa som andas. En själ som känner. Kanske sker det i de mest intima stunderna – när man verkligen litar på någon. När allt det andra får falla. Det kan vara i en förtrolig samtalsstund eller tyst, vilande i en varm famn. Men det är sällsynt. Och även med dem jag älskar mest känner jag ofta ansvar. Det är som att jag bär något som inte går att lägga ner, inte ens för en kväll.

Så jag vet inte om jag saknar det. För jag vet inte vad det är jag saknar.

Det är därför jag vill att alla ni som följer mig på denna resa genom livet, alla ni som läser och tar till er, ska förstå vad styrka verkligen är.

Att den inte sitter i kroppen. Inte i fasaden. Inte i den hårda rösten eller i kontrollen över andra. Styrka är att våga vara människa. Att våga känna. Att inte gömma sig bakom spel eller masker. Att inte förvandla mjukhet till svaghet, inte tro att man måste manipulera. Man måste våga att göra rätt. Att vara sann.

Man måste våga vara sann. Våga stå kvar när det blåser. Våga erkänna sina behov, sin längtan, sin sorg. Och ändå fortsätta. Inte av naivitet, utan av trofasthet. Den romantiska idealismen må vara ur tiden – men det är just därför den behövs. Som fundament.

Det är den jag försöker leva. Den jag försöker visa. Och ibland, när jag lyckas, då känner jag mig hel igen.

---