Jag sjöng fel, men jag sjöng högt

Ett minnesfragment från mitt 1990-tal. Öltält, Ultima Thule och en skärningspunkt.

Minnena från dagen finns inte riktigt på plats. Och hade det inte varit för att de finns på film så hade jag nog inte kommit ihåg mycket alls. Men när jag ser de korta klippen så hjälper de mig att lyfta fram tidpunkten. Men det är fortfarande inte minnen – bilder – som kommer i mitt medvetande. Det är känslor, dofter, sinnesstämning.

Värme. Doften av gräs och grus. Larm och stoj. Smaken av öl i plastmugg. Den blir snabbt ljummen och avslagen. Förbjuden öl, tänker jag. Jag är på tok för ung för den. Cigarettrök. Marlboro. Skratt. Röster jag känner igen, men som jag inte kan minnas hur de låter när jag skriver orden nu.

Jag känner mig vuxen. Respekterad. Men också liten. Lite orolig. Jag håller mig i skymundan för de där tatuerade och storvuxna killarna som jag delar platsen med. Jag känner igen några från en Sännås bok. Andra tror jag mig veta vilka det är, eftersom det viskas om dem. Stockholm skins. Jag är stockholmare. Jag är skinnskalle. Men jag vet att jag inte är en av dem.