Jag och katterna här hemma
En kärleksförklaring till Elsa och Mollie, två flickor som valt att leva med mig.
När en katt uttrycker kärlek så är det äkta eftersom katten är likgiltig i grundutförandet. Katten klarar sig själv även om den tolererar andra, ibland. Om katten – jag säger inte min katt för man kan inte äga en katt annat än på pappret – hoppar upp i sängen och tillbringar natten med mig så är det för att den vill det. Om jag släpper ut den på morgonen och den kommer tillbaka under dagen, ja, då vet jag att mitt hem också är kattens eftersom att katten valt det. Kommer katten inte hem så: far väl och lev länge.
🎧 Som prenumerant kan du lyssna på denna artikel. Spelare finns längst ned.
De är trevliga sällskap, mina katter (jag skriver mina nu eftersom det är det normala). De har för sig så roliga saker och blir förvånade ofta vilket får mig att le. Fantastiska rovdjur är de också. Att se dem smyga omkring är fascinerande. Tysta och dödliga när de vill, men också fantastiskt lata och bekväma.
Häromdagen försvarade lilla Elsa hemmet. Hon kravlade runt på mattan på verandan, då och då tog hon spjärn mot mina fötter, helt utan att bekymra sig om att jag var barfota och att hennes små klor sjönk in i huden. Jag bannade henne, utan någon som helst effekt. Jag såg en stor katt smyga upp på verandan, den satte sig och stirrade på Elsa och hennes snurrande. Det tog ett tag och sedan, från ingenstans, sköt hon iväg som en pil och jagade iväg den oinbjudna gästen. Jag tänkte på Burroughs ord:
“En katts raseri är vackert, brinnande av ren kattflamma, allt hår står upp och sprakande blå gnistor, ögonen flammar och sprutar.“
Mollie och Elsa heter “mina” katter. De ger mig mycket nöje och jag är glad att kunna ge dem ett hem de trivs i. Vi förväntar oss inte mycket av varandra men vi har det bra tillsammans.
Jag såg en bild på en muskulös ung man med en lika muskulös hund. De såg lika sura ut båda två. Det fanns något komiskt över det hela. Sedan såg jag en bild på Ernst Jünger, med “sin” katt i famnen.
En mans hårdhet sitter i hans förmåga att vara mjuk. Sanna mina ord. Nu ska jag gå ut på verandan, tända min pipa och betrakta katterna där de sitter och vaktar hemmet vårt.
Keep reading with a 7-day free trial
Subscribe to Vid härden to keep reading this post and get 7 days of free access to the full post archives.