"Jag är så stolt över dig"

Låt mig dela med mig av en hälsning som betyder allt.

Jag kan tänka mig en hel del man kan företa sig som är enklare, mindre stressigt och utsatt, och mer tacksamt, än att vara offentlig och företrädare för vår svenska strävan samt ha ledaransvar för en förening som Det fria Sverige.

---

🎧 Som prenumerant kan du lyssna på denna artikel. Spelare finns längst ned.

---

Nej, jag klagar inte. Verkligen inte. Sedan jag var tolv-tretton år har jag haft en dröm och den drömmen lever jag nu. Drömmen är att fullt ut leva det kall jag från start visste var mitt. Men också att leva drömmen har sina baksidor.

Det är med den insikten som jag ofta tar upp och försöker uppmuntra Sverigevänner att direkt och indirekt uttrycka sin uppskattning till och för de offentliga företrädare vi har. Själv gör jag det så ofta jag kommer ihåg. Ett meddelande på X med “tack för ett bra jobb för vår sak” räcker långt och sådana skickar jag då och då. Och jag menar dem av hela mitt hjärta varje gång.

Jag försöker också få våra kvinnor att visa tacksamhet och gärna beundran för männen som kliver fram. Det är inget att sticka under stol med, vi drivs framåt av kvinnornas beundran från att vi hamnar i puberteten tills vi dör. Löften om äventyr och kvinnans gunst fylkar arméer.

Och på samma sätt som männen drivs till seger eller död av det täcka könet så stampas vi ner i marken när våra kvinnor väljer halvfigurer som inte svarar upp mot vår nationella strävan; moderna “män” eller andra som vare sig har familj, folk eller nation som första prioritering.

Somliga av oss går på oavsett vad. Men även om så är fallet så är vi lika känsliga för uppskattning som någon annan.

Som ett led i mina försök att få så många som möjligt att visa uppskattning för våra företrädare, låt mig dela med mig av något som fyllde mig med glädja och förnyade min energi. Det är privat, men viktigt eftersom det betyder så mycket.

En enkel darrning i telefonen. En avisering, en av många. Men ändå inte när jag öppnade den. Ett meddelande som tog hårt, som var en ljuv omfamning. Ett erkännande: “Jag är tacksam för att du tar den här striden” och “jag är så stolt över dig” läste jag. Några få ord som inte tar lång tid att skriva. Men så vackra för mina ögon. Jag fylldes av ny energi, redo att möta vad helst som slungas emot oss. Redo att ta ledningen och säga det som måste sägas och göra det som måste göras. Redo att fullgöra min plikt och spela min roll i denna svenska strävan.

Tack!

Ni som läser detta, ta det till er. Hur viktigt det är att ni visar ert stöd för våra män och kvinnor som klivit fram. De kräver inget. De ber om stöd då och då. Men de förtjänar allt. Jag tutar inte i eget horn utan uppmanar er att höra av er till någon av mina medkämpar, ni följer säkert flera av dem på olika kanaler. Och jag vill att ni hör av er till dem, nu, och skänker dem några vänliga ord. Och ni kvinnor där ute, gör klart för männen att det inte duger med mindre än att de tar sitt ansvar för familj, folk och nation.

Slutligen, till dig som skrev till mig:

Jag lovar och svär att göra allt jag kan för att du ska fortsätta känna stolthet över mitt arbete och din tacksamhet kommer jag vårda som den skatt den är.