Inte extrem – radikal!

Den som tappar besinningen förlorar också förmågan att förändra.

När jag lyssnade på Daniel Helldén (MP) i SVT Morgonstudion den 25 juni slog det mig återigen hur extremt Miljöpartiet är, närmast sekteristiskt, och därtill hur farlig extremism överlag är.

Extremism gör att man rusar åstad. Den fördunklar sinnet. Den rundar konsekvenstänkandet. Den är beredd att gå över lik.

Helldén intervjuades från ett soligt Gotland, där Almedalsveckan pågår. Han var fanatikern som varnade för solens värme som "nästan grillar oss". Han pratade om "katastrofplaner för extremvädret" som han menar att vi nu upplever. En sak är säker. Det han säger och står för är extremt.

-

Definitionen av extrem är att gå alltför långt, att vara måttlös – i handlingar såväl som i åsikter. Jag använder ordet i den betydelsen här. På sätt och vis är det själva motsatsen till att vara radikal. Radikal kommer från latinets radix, som betyder rot. Den radikale går till roten. Den extreme går till ytterligheten. Däri ligger skillnaden som gör den ena farlig och den andra nödvändig.

Detta är något som vår svenska opposition måste ta till sig. En läxa att lära.

Att identifiera ett existentiellt hot räcker inte. Frågan är hur man svarar på det. Den som låter vrede och desperation ta över blir inte radikal – han blir extrem. Den som i stället går till problemens rot kan förändra utvecklingen.

Vi måste därför bekämpa det högerextrema till förmån för det högerradikala.
Och vi måste satsa på rätt människor.