Inget går upp mot gammal hederlig nationell frihetskamp
Rötterna ger näring och stabilitet, så att nya skott kan komma, starka grenar sträcka sig mot himlen och trädet blomma i all sin prakt.
Många nationella jag känner – eller snarare kände – kastade in handduken eftersom de saknade tålamodet att hantera hur nya generationer kom in och raskt började göra samma fel som de själva en gång gjort.
Efter ett tag inser man nämligen att det mesta redan har sagts och gjorts – sedan sagts igen och gjorts igen, men med andra ord och lite annorlunda tillvägagångssätt. Det kan bli kafkaeskt. Varför? Delvis för att vår opposition är just en reaktion, inte ett avantgarde. Men det gäller inte bara oss. Hela samhällsapparaten bygger på att hamsterhjulet snurrar vidare. Ve den som kliver utanför.
-
Jag vet inte var gränsen går. Efter tio år? Femton? Tjugo? Någonstans inser man att man har hört, sett och gjort "detta" förut. Ungt folk kommer in och börjar direkt göra som jag gjorde när jag var ung – och så klart, resultatet blir detsamma.
Eller så dyker det upp en ny ”ledare” som lyckas träffa rätt nerv och skapa entusiasm. Oftast upp som en sol, för att några år senare blekna och slockna. Hur många kan jag inte räkna upp? För många.
Folk tröttnar, och det är naturligt. Du behöver ett särskilt sorts vansinne för att bli kvar, år efter år. Jag vet att om jag en dag kastar in handduken, så är det inte motståndarnas förtjänst. De kan inte knäcka mig. Det är för personligt. Däremot – vår egen sida – den skulle kunna få mig att bränna ut det sista som finns kvar.
Om det inte vore för det där vansinnet, alltså.
-
Oroa er inte. Eller rättare sagt – ta inte ut segern i förskott. Jag ska ingenstans. Tvärtom: jag känner mig motiverad att återvända till grunderna. Jag vill tala till ungdomen – till mig själv när jag var fylld av kampglöd till bristningsgränsen, när morgondagen inte fanns.
Jag vill tala, inte som en gubbstrutt med pekpinnar, utan med förståelse för den ungdomliga galenskapen – men med råd som mildrar och dämpar de negativa effekterna av en tid då man lever farligt för en stund. För det finns faktiskt en morgondag. Och vi behöver dagens unga män och kvinnor i den morgondagen.
-
Att sitta på sidlinjen och fälla omdömen är inte särskilt hedervärt.
Att tala ut är det enda rätta.
Det finns enkla principer att hålla sig till.
Det finns vissa nationalistiska grundfundament att acceptera.
Det finns vissa ”att göra” och ”att inte göra” som behöver understrykas.
Detta är inte frivilliga riktlinjer – det är fundamentala sanningar för nationalismen, för aktivisten, för organiseringen av honom och henne. Och nej, de är inte svåra att förstå.
Kasta in handduken? Aldrig i livet.
Kavla upp ärmarna och predika lite gammal hederlig nationell frihetskamp kanske?
Så får det bli.
Hur? Det återstår att se.
Var? Ingen aning – men det löser sig.
Hjälper du till?
Vi har alla en roll att fylla och jag kommer fortsätta göra min. Om du uppskattar det jag gör, så finns det några enkla sätt att stötta mitt arbete:
⟹ Teckna en betald prenumeration. 👌
⟹ Skicka en gåva via Swish till 0762475672 (skriv gärna “gåva”). 👍
⟹ Hjälp till genom att dela texterna vidare så fler hittar hit. 🫶
Tack för stödet – det betyder mycket.
